Jag arbetar med det absolut roligaste jag kan tänka mig. Mitt yrke är matskribent, vilket innebär att göra recept, skriva artiklar, styla vid fotograferingar och mycket annat. Just nu har jag startat upp ett stort arbete med att ta fram material till en ny kokbok.Eftersom så många människor är oerhört intresserade och duktiga på mat idag, så får jag ofta frågan om hur jag gör för att ta fram en hel kokbok. Tänkte att det intresserar dig också som medlem i matklubben och därför kommer jag att berätta om det ett par gånger under tiden med kokboksarbetet. (Bilden är från boken Medelhavsmat för svenska kök)
Familjen som försökskaniner
Något som är väldigt viktigt när man gör recept är förstås att andra förstår instruktionerna, samt att många skall inspireras att laga rätterna. Därför är det oerhört noga att alla mängder i receptet stämmer och att man även som "novis vid spisen" skall få ett lyckat resultat.Familjen, bestående av min man och vår 6-åriga dotter, får jämt och ständigt smaka nya skapelser. Jag tror det är därför vårt barn faktiskt äter i stort sett allting. Hon är ju liksom uppvuxen med detta ständiga testande, samtidigt som jag får lite utvärdering.
Oftast har jag provlagat ett recept mellan 3-5 gånger, ibland mer, innan jag själv färdigförklarar det. Och ändå kan jag komma på en genial idé precis före deadline.
Dummy
Jag har fått kokboksuppdraget av Kakao förlag, vilket ger mig möjlighet att bolla många idéer med deras proffsiga team. Då samarbetar jag som matskribent, med projektledare och AD. I nästa vecka skall en "dummy" fotograferas, vilket innebär en del provbilder och exempel på recept och texter som åskådliggör bokens upplägg.
Så just nu testar jag potatisrätter och såser på alla håll och kanter. Det är ju dessutom inte bara smaken som är avgöranade, utan redan när jag gör recepten tänker jag hur de kommer att se ut i färdigt skick på bild. Man äter ju med ögat också, så färg och form är viktiga ingredienser redan från början. Nu måste jag återgå till kastrullerna, men jag kommer tillbaka längre fram och berättar vidare.
Margareta Schildt-Landgren
2000-02-11
