Kanske har det här ämnet varit uppe förut och jag har missat det, men jag undrar seriöst. Finns det någon här som har gått ner med till exempel GI-metoden eller vad som helst, och sedan lyckats hålla den dieten eller iallafall vikten?
Jag gick pga olika omständigheter ner ganska mycket i vintras och tänkte att det var tillfälle att gå ner lite till med GI-metoden. (Alltså inga kolhydrater) Det gick bra ett tag, sen började jag slarva lite och lite till.
Nu väger jag nog lika mycket eller kanske lite mer, precis som dom brukar säja, än när jag började. Jag har hela tiden promenerat lika mycket som vanligt, och cyklar och går en hel del i jobbet, så det har inte ändrats. Men så fort kolhydraterna kom in igen var det kört.
Det är nog bättre att satsa på väldigt långsiktigt gå ner i vikt, men hur? Är det verkligen vettigt det där med noll kolhydrater och mycket fett. Är det någon som hållt på länge och klarat det och hur ökar man på med kolhydraterna igen om man blivit nöjd med vikten?

Jag har inte testat, och har inte behov av det heller, men kroppen ska inte vara helt utan kolhydrater. Knepet sitter väl i hur du äter när du väl har nått din önskavikt. När det gäller kolhydrater ska du försöka hålla dig till de långsamma för att bibehålla blodsockret på en stadig nivå till nästa måltid. Skippa socker och småätande och kanska öka på motionerandet. Om man har problem att hålla vikten nere innan en sån här diet så kan du ju naturligtvis inte gå tillbaka till samma mathållning när du väl nått din idealvikt.

Hej! Tack för ditt svar. Det är just det som är problemet. Om man brakar uppåt igen såfort man börjar äta kolhydrater så måste det ju betyda att kroppen varit svältfödd? Finns det verkligen någon som fortsätter att hålla diet resten av livet och ändå håller sej på jämn viktnivå och inte går ner och ner och ner.
Mitt problem har inte varit att jag gått upp i vikt, jag har vägt ungefär lika mycket i 20 år (fast det har varit 20 kg för mycket för kroppen) oavsett hur jag ätit. Jag har inte gått upp, inte ner.
Utan kolhydrater rasade kilona, även om det var lite starthjälp pga annat. Men när jag började äta som vanligt låg det inte still som innan bantningen, utan det gick uppå´t med raketfart.
Motionera mer är inte aktuellt, jag tar långa promenader i skogsmiljö nästan varje dag och har ett aktivt jobb.
Frågan återstår, Hur gör folk?

Du kanske måste se till dina vanliga matvanor och ändra något där. Det här med att vara utan kolhydrater köper jag inte, även om det är tillfälligt. Vore jag du skulle jag rådfråga en dietist och höra vad han/hon säger. Jag själv är ingen bantare, men jobbar med mat till bla. äldre och barn. Jag har en dotter som är typ 1 diabetiker och vidhåller att långsamma kolhydrater, inget/lite socker, mycket grönsaker, regelbundna måltider och mycket motion är bäst. Inte bara för diabetiker utan för alla och envar. Sen finns det ju ibland andra orsaker till att vikten kan vara ett problem. Rådfråga en dietist.(Y)

puffar lite..

ja du... suck.. om jag det visste.... jag försöker nog inte banta även om jag behöver gå ned i vikt, men märker att det är bättre när jag verkligen äter regelbundet, då känns det som om jag smalnar lite. Mitt problem är mer att jag inte äter alls ibland, då ställer kroppen in sig på sparlåga
och jag går upp mer i vikt trots att jag inte äter så mkt

Det som många gör fel är som Tilda säger att när man bantat ner sig ett antal kilon, så har ju kroppen ett mycket mindre energibehov än innan man började dieten. Vilket betyder att man när man återgår till "vanlig mat" så bör man äta mindre än man gjorde innan.

Själv har jag aldrig trott på dieter (även om jag inte är i behov av bantning), kan inte se något i det som skulle funka. Den enda metoden jag kan se som fungerar är väl helt enkelt att äta mindre. Alternativt äta mer fiberrik mat el dyl som mättar bra. Och som sagt, träna mer.

Enda vägen till viktnedgång är ju att göra av med fler kalorier än vad man tar in.

Och som alltid; man kan äta allt, men inte alltid. Bara för att man försöker gå ner i vikt, går inte världen under om man äter en pizza nån gång. (Även om det ju är bra om man kan undvika :) )

Och att skippa kolhydrater känns inte bra. Visst att protein är bättre för att förbränna fett och så vidare, men precis som med fett så måste kroppen ha kolhydrater för att fungera normalt. Sen visst kanske man kan äta lite mer protein än kolhydrater t.ex. men inte utesluta dom helt.

Nu är inte jag någon dietist, men sunt förnuft brukar man komma långt på!

Testa Atkins.
De som har testat den har det funkat bra med.
Ingen jojjo bantning.
Än en gång har detta sätt gått igenom vetenskapliga tester mot andra metoder.
Än en gång har den visat sig överlägsen de normala metoderna.
Trots all skit denna metod har fått så kan ingen visapå att den inte funkar.
Även alla värden som man får är ofta mycket bättre än med standard bantnings metoder.

Mvh

http://blogg.passagen.se/dahlqvistannika/


Kolla in denna sida.

Den krassa verkligheten är väl som så att förbränn mer än du får in... :)
Jag pluggar själv och då känns det som en omöjlighet, med alla dessa fikor för att hålla humöret uppe i tentatider..och ja, man kan fika nyttigt, men när man tröstfikar (som jag i övrigt är väldigt bra på) så är de inget kul med nyttig fika.. :'(
Lycka till i alla fall! :)

Jag tror inte på att gå ner fort i vikt, då får man snart vikten tillbaka igen. Man kan äta allt men i lagom mängd. Socker och vitt bröd skall bort. Någon gång i veckan måste man ha en guldkant på vardagen och unna sig något annars orkar man inte med. Det är viktigt att man äter 3 mål mat och 2 mellanmål. Så är det motion , ganska viktigt i detta sammanhang .
Jag tror på det här med naturliga födoämnen. :o När jag ser vad jag har skrivit tycker jag det låter väldigt bra. Tror jag skall börja leva efter detta

Den diet som du beskriver heter Atkins och har inget med GI att göra, förljer du GI äter du massor med kolhydrater men undvikern en viss typ.

http://www.gi-metoden.info/gi-metoden.asp för mer info

Har du svårt att hålla fingrarna borta från godiset är det bara att köpa en burk krom i hälsokosten trodde på det förren jag provade det och insåg att jag hade slutat äta godis..
http://trolltrumman.net/index.php?showtopic=1731 den verkar ganska vettig.

Personligen skulle jag rekommendera att du styr över emot GI metoden.

Bantning "uppfanns" av en man vid namn William Banting som skrev en artikel om sina framsteg i att gå ner i vikt genom att utesluta kolhydrater ur kosten.

Länken går till Apotekets artikel om Banting, den är roligare att läsa än Wikipedias :p

http://www.apoteket.se/rd/d/1843

Sen är det nog så att vi svarar olika på olika dieter. Lite av allt i måttliga mängder och regelbunden motion.
Tänk om jag kunde följa mitt eget råd :D

Precis som redd skriver har GI ingenting med att plocka bort alla kolhydrater att göra.
GI handlar om att äta långsamma kolhydrater och är ett vettigt sätt att leva på, resten av livet. Det är ingen bantningskur överhuvudtaget, om du inte räknar "avgiftningsmetoden" i början då...

Själv skulle jag inte kunna leva utan kolhydrater resten av livet. Men visst skulle jag kunna följa GI, det är ju ett bra sätt för oss alla.

Antingen tror man på en "guru" som Atkins, Paulun eller Ola och följer deras sätt att leva (inte som en snabbkur utan jämt), eller så gör man det inte.
Självklart går man upp i vikt igen om man efter x antal veckor/månader börjar äta som man gjorde förr. Det var väl det som fick en att gå upp i vikt redan första gången...

Ett bra knep är att gå och lägga sig när man är trött istället för att äta och hålla sig vaken. :Z
Överhuvudtaget tror jag att det gäller att man identifierar sina egna behov och bejakar sig själv. Jag tror att övervikt beror på dålig självkännedom. Jag tror att överviktiga inte vet riktigt vad dom gillar att äta, så då äter dom lite av varje för säkerhets skull, och ändå blir dom aldrig nöjda. Mitt förslag: Börja med det lilla: Vad vill du ha till frukost? Prova olika saker tills du vet vad just DU vill äta på morgonen. Och när du tror att du vet så ska du låta bli att äta EN kväll efter klockan sex, så att du riktigt längtar till frukosten. Så småningom kanske du kan "tippa över" ditt vardagsätande till den aktiva delen av dagen. Det kommer troligen att hjälpa.

Hejsan.
Jag har under vintern minskat 10 kg, stått stilla där även.
Nu till hösten börjar jag igen (det blir ju lätt att man slarvar lite på sommarn, men jag har inte gått upp).
MItt råd är motion, dina promenader är toppen! Promenera gärna över en timme varje dag. En stegräknare kan vara bra att ha till hjälp, då får man lite grann ett mål med promenaden (man ska ta sig upp till ett visst antal steg).
10.000 steg per dag i en vecka å sen ökar du med 500 steg varje vecka tills du kommit upp i 12.000 steg per dag (ca. 1h, 40 min). Av de dagliga stegen bör 5000 steg tas i sammanhängande rask takt. Man går ju annars på dagen oxå, alla steg räknas, men 5000 bör som sagt tas i samma svep.
Promenader före frukost är jätte bra om man har tid till det.

I mat väg så rekommenderar jag Mycket grönt, kanske max 3 frukter om dagen (Frukt innehåller ju även det socker, även om det är nyttigare socker så (om man vill minska i vikt) är det socker. Men man ska absolut inte sluta äta all frukt för det. Istället för tre potatisar, kött å gräddsås, så kan man äta halva tallriken med grönsaker, 1-2 potatisar, mycket proteiner och kanske hellre en magrare sås, eller en yoghurtdressing.

Lycka till!
MVH.Ida(Y)

Ja, jag håller med om att stegräknare är ett jättebra hjälpmedel för att få fart på vardagsmotionen. Men om man inte ändrar sina matvanor så att de stämmer med de egna behoven, så hjälper det inte ens att gå 12000 steg. Dessutom är det olika hur mycket man behöver gå i olika åldrar. Det där med ålder är förresten lite lurigt, många fortsätter att äta som ungdomar fast de har passerat både 40 och 50. Inte underligt om man ökar i vikt.
Mot sötsuget tycker jag att morötter fungerar bra. Men man blir inte sugen på en stor jordig halvslemmig morot som ligger i en bortglömd plastpåse i botten på kylskåpets grönsakslåda. Nej man ska skala, dela i småbitar och lägga dem i en snygg skål övertäckt med gladpack som ska stå på synlig plats i kylen. Då kan man tänka: Jag tar ett par bitar morot först, så får jag se om jag fortfarande är sugen efteråt. Prova!

Morötter är ett jätte bra tips! Det brukar jag tugga på.
Belöningar är oxå bra. Till exempel att tillåta sig själv på lördagen att ta ett glas vin eller två bitar mörk choklad. Självklart med begränsningar, en flaska vin å en hel chokladkaka är kanske inte att rekommendera:)

Hej igen alla snälla och trevliga människor som tagit sej tid att svara!
Men det här är svårt. En del av er tycks tro att jag äter väldigt onyttigt men tyvärr är det inte så.
Jag gick upp för c:a 20 år sen och har sedan dess legat och stampat på 20 kilo för mycket. Egentligen trivs jag stor men när jag ändå gick ner tänkte jag att jag skulle slå till.
Mitt problem är alltså inte att jag gått upp hela tiden, utan att när jag slutade sluta med kolhydrater slutade jag inte bara gå ner, utan jag rasade uppåt i hiskelig takt. Det var som om kroppen skrek efter att spara allt jag stoppade i mej.
Jag har läst allt och ska kolla länkarna nu. Motionera mer är inte aktuellt, dygnet har ju inte hur många timmar som helst. Socker äter jag väldigt lite, fast jag är svag för efterrätter. Men långt från varje dag. Jag äter regelbundet.
Min ursprungliga fråga var om någon gått ner i vikt via någon diet, och sedan stannat där. Utan att gå ner mer eller upp. Fiolida verkar ha lyckats. Hoppas du får ligga kvar där!