Sitter här och försöker göra en matsedel för veckan som kommer. Bläddrar i kokböcker och mattidningar och hittar mycket som jag vill laga men så tänker jag på min gulliga lilla son på fyra år som just nu är mycket tvärsemot när det gäller maten. Det ska vara enkel mat, utan grönsaker och inga överaskningar när det gäller smaker. Vi försöker verkligen hålla på att han ska prova innan han säger att något är äckligt men då tar han pytte, pytte lite längst ut på gaffeln, slickar lite försiktigt på det och säger bläää äckligt. Det är sååå irriterande :-D
Just nu är han mer motvals än vanligt. Tex köttbullar brukar han äta men nu duger bara Mamma Scans. Han ratar våra hemlagade.

Barn är ju barn och vi försöker inte göra någon stor sak av detta och hoppas att det går över men skulle gärna vilja ha lite tips på hur man kan locka fram lite nyfiken hos sonen. Och ni som har haft eller har matstrulande barn har kanske tips på maträtter som era barn har gillat lite mer. Eller som jag så kanske ni vill skriva av er lite :-)

Finns många diskussioner om det här, använd sökfunktionen! :)

Mitt tips till ALLA småbarnsföräldrar med små bebisar......
Jag har lagat ALL barnmat själv och min son äter i stort sett ALLT...
Det finns så många bra barnmatsböcker....
Jag kokade Fiskbullar och gjorde dillsås i fryskuber (storkok givetvis) Mixade sej m. potatismjöl och kryddor. Kokade Köttbullar i tomatsås med lite vitlök i köttsmeten...
Jag pratar mat och hur viktigt det är att åtminstone provsmaka...Resonersr och tvingar inte...
Det är sällan han rynkar på näsan och han FÅR spotta ut i slasken om han tycker att det är äckligt.
Oftast tycker han om det.
Vad föräldrar ALDRIG får göra är att själv tala om hur äckligt det är med ngt.
Pappan i familjen hatar Svamp, min son också givetvis trots att han knappt smakat....
Konstigt eller hur...sen hör jag andra föräldrar som RATAR mat och givetvis hatar ungarna det också..... Min son älskar oliver,räkor i vinäger, och det roligaste av alltvar när sjuksyster på skolan(när han gick 1:a klass) frågade om vilken mat han tyckte mest om så svarade han utan tvekan: Pappas ABBORSTUVNING m kokt potatis....och Mammas kycklinspett med jordnötsås.
Medan alla andra hade PIZZA och HAMBURGARE som svar........
Tror att dessa okryddade Barnmatsburkar förstör för både föräldrar och barn....
Skulle ni äta dom själv???????

Viktig och bra tråd......puttar upp den.....
Hur gör andra????

Jag har inga barn själv, men jag vill minnas att jag fick vara nmed i köket och hjälpa till så gott jag kunde i den åldern. Naturligtvis inte hantera knivar och andra vassa föremål, men det fanns alltid nåt som skulle röras ihop eller en skål att slicka (bästa jobbet som finns för en 4-åring :D). Och vad mina föräldrar har sagt så var jag inte så besvärlig med maten även om jag kanske var ett riktigt pulver i andra avseenden :DD

Fyra år - vägrar det mesta - konstigt? NOT.

Han testar hur långt han kan styra - rätt sund och normal fyra-åring. Gör inget väsen av det.

När min lillasysters son skulle börja med barnmat ( han är 15 månader nu) så såg min syster fram emot att få göra egen barnmat. Dessvärre så gillades maten inte utav sonen så hon blev tvungen att ge han köpt barnmat. Nu börjar han dock gilla hennes hemlagade mat mer och mer.
Det finns många vuxna som köper barnmatsburkar och äter dom själv. Det har jag sett med egna ögon.{shock}

Att säga till minstingen att han käkade kattöron funkade... - http://matpolisen.wordpress.com/2010/09/18/kattoronnudlar-貓耳朵/

Men hur gjorde dom förr....???? När det inte fanns att köpa BURKMAT ????
Vart är denna värld påväg ??????? :s{excruciating}

Sitter och tänker när jag läser detta....jag har både fostrat egna barn, haft dagbarn och har nu barnbarn men kan inte påminna mig att det varit några större problem med maten. Jag lagade alltid sk vanlig mat, inga konstigheter men hemlagat från grunden och med färska produkter. Visst fanns och finns det någon rätt som inte gillades men det har vi väl alla.
Jag tror många gånger att föräldrar gör så stora affärer av det och om du frågar en 4-åring om han/hon vill ha det eller det så kan du vara övertygad om att barnet säger nej.
Laga maten, sätt fram den, låt barnet kanske ta en portion själv (kanske med lite hjälp) så tror jag efter egen erfarenhet att det mesta äts upp. Framför allt, krångla inte till det och kräv inte att barnet ska välja för det klarar de inte vid den åldern.

Precis vad jag oxå menade i mitt inlägg, barn klarar inte att välja utan blir bara förvirrade och kanske matvägra istället.

Exakt!!!!!

Tack !!!!(Y) Håller med... Det ska göras så STOR grej av maten....Kanske beror det på att barnet inte är hungrigt just då och därför vägrar äta ?? Vad vet jag...
Men som jag nämde tidigare....Hur klarade sig barnen förr med BARA HEMLAGAD MAT??????

Det som jag kan tycka är löjligt är hur folk är så rädda att krydda sin mat, som man ger till barn. Hur tror ni barnen har det i Iran, Indien eller Thailand? Dom kryddar sin mat och det fungerar utmärkt. Vad skiljer våra barn från deras? Barn må ha mer utvecklade smaksinnen än oss (har jag hört) men det betyder inte att man ska krydda maten mindre för det.

För barn är det jätekul att vara med i köket, affären och att få servera dem mat de har lagat, klart bästa tipset för att få en 4-åring att äta.

5-åringar däremot, min son är hopplös med maten:)

Mina barn har aldrig fått äta burkmat..Vet ej vad alla Exxx,exxx är för någo. jag vet vad Köttbullar och potatismos är..
Hemlagd är bäst

Hej alla
Roligt med svar på mina funderingar.
Självklart inser jag också att min fyraåriga lilla kille är ganska typisk i sitt beteende. Ville ändå skriva av mig lite och höra hur andra matlagningsintresserade föräldrar gör.

Angående detta med burkmat så vet jag inte hur det kom in i diskussionen. Min fyraåring får inte burkmat och jag har överhuvudtaget gett väldigt lite burkmat. Lagat mycket mat själv. Så dom kommentarerna förstår jag inte riktigt. Har en fyraårings matbeteende något med burkmat eller inte burkmat att göra? Tror inte jag i och för sig.

Min fråga var ju egentligen hur jag kunde locka fram lite nyfikenhet hos sonen till mat, tack för tipset om kattöron.

{snicker}Hej!
Jag tror att det tillhör barnens "4-årskris"
En av våra söner åt allt hemlagat ifrån gröt till vanlig mat. Jag lagade det mesta själv till 99%.
En dag blev det "totalstopp". Då passade inte maten som han ätit i flera år...
Visst blir man fundersam... och blir orolig
Men för det mesta går det över..
I dag är han en glad tonåring....
Jag läste om en "expert" som hade strul med maten till något av barnen. Hon gjorde precis tvärtom.
Innan hade hon sagt till att maten var klar. Var så god så äter vi.
Barnet kom inte, det ville inte äta. "Jag vill inte äta" sa barnet. "Du behöver inte äta". sa hon.
Hon slutade att säga till och tjata. Efter ett tag när övriga familjen satt och åt så kom barnet och satte sig för att äta.
Jag tror att man inte ska göra för "stor affär" av att inte barnen äter alla måltider, så länge barnet är friskt och inte minskar i vikt. En del säger att barnen äter när de blir hungriga. Alla barn har inte samma "matklocka" som dom vuxna.
Lycka till!

Strunta i burkmatsspåret. Den diskussionen förvärrar nog bara Din frustration.

Din fyraåring gör som alla andra fyraåringar - testar och kollar om han räknas. Så länge Du frusteras av det, "vinner" han. Det är inte nödvändigtvis maten han ogillar - han använder den som redskap i sin strävan efter att "ta position". Naturligt beteende, men jobbigt när det slår till med full kraft.

Det finns hårda vägen, mjuka vägen och undvika-vägen att ta till.

Hårda vägen; Servera mat, låt honom testa. Är det Blähhhh - ta bort och servera ingen annat. Ev. med kommentaren; "Detta är vad vi äter idag - vill Du inte ha, så slipper Du, men det blir inget annat". Den metoden fungerade på min son.

Mjuka vägen; Be, böna och hoppas att han tar reson. Ge efter - låt honom styra.

Undvika-vägen; Ta tyst bort äckelmaten utan kommentar, se till att han får nå¨t annat i sig. Den metoden användes på min dotter som i närmare ett år livnärde sig genom att "stjäla" kall kokt spaghetti med smör som vi kokade och ställde i kylen.

Jag förordar ingen metod, alla barn är olika - utan noterar bara att det hör till de absoluta undantagen att barn svälter ihjäl i Sverige, eller växer upp till att bara ära korv med mos som vuxna. Det är jobbigt - men det går över. Föräldrarollen är på det frustrerande viset - ibland vill man bara str-p- de små rara änglarna - håll emot - och håll ut.

Nu känner inte jag just din son, "Gottetrollet", men jag tror på "vinciqatot's" hårda väg. Maten ÄR god. passar det inte - så blir du utan.