 |
|
 |
Hej! Min äldsta var en..
 |
Hej! Min äldsta var en riktig sparv när hon var mindre. Vår strategi har alltid varit att ALDRIG lägga oss i vad eller hur mycket hon äter av det som serveras. Vi bestämmer dock alltid vad som serveras. Passar det inte blir det inget annat förrän nästa måltid. Variera menyn, testa att servera allt, lägg upp blandat ibland och var för sig ibland (ibland går blandningen hem bättre än delarna, t.ex. morötter med sås), variera typiska vuxenrätter med typiska barnrätter. Det hon äter äter hon! Vi är säkra på att vår avslappnade attityd (och samtidigt benhårda hållning) gjort att hon trots sitt stundom minimala matintag, visar en enorm matglädje och smaknyfikenhet. Ibland ska hon bara inte ha nåt. Ibland äter hon massor. Nu när hon kan prata säger hon ofta att hon inte tycker om det och det, men vi lägger ingen laddning i det och anpassar inte menyn heller. Vi säger "Jaha, då kan du peta undan paprikan eller ge den till pappa". Om hon inte "tycker om" räknar vi det som att det gäller "den här måltiden" eller "idag". Hon har ratat broccolin i ett halvår. Plötsligt en dag äter hon bara broccolin och ska inte ha något annat. "Jaha" säger vi och lägger ingen laddning i det. Alltså: Lägg er inte i hennes ätande och matval. Se till att det som serveras är riktig mat. Erbjud alltid en full måltid, gärna lite i taget. Vill hon sen bara ha sås, låt henne äta sås. Vill hon bara ha pålägg, låt henne äta pålägg. Säg möjligtvis: "Om du vill ha mer ost får du äta en bit bröd först". Eller "Om du vill ha mer sås får du ta en tugga kyckling först". Men respektera hennes val! Lycka till! |
|
|||||||||||||||||||
|
11 mar 2010 kl. 20:18
|
|||||||||||||||||||||
 |
 |
 |
|||||||||||||||||||
<< Tillbaka till Riktigt god barnmat
