Jag brukar ganska ofta komma med sarkasmer
när jag stör mig på något.
Att någon ibland inte förstår att det är en sarkasm
kan jag förstå.
Men det som förundrar mig är när jag får medhåll.
Ska ge 2 exempel där jag ofta fått medhåll.

Varför glädjas åt andras framgång ?
När man kan vara avundsjuk !

Varför sträva efter livskvalitet ?
När man kan arbeta !

Har ni några liknande upplevelser av medhåll,
när man drar en sarkasm ?

Ursäkta mig, postade på fel ställe

Personligen försöker jag att ignorera sarkasmer.

Jag tycker dessa ord från Martin Ljung och Gösra Ekman i sketchen i "kupén" är så roliga:

Martin: Åh, vad dum jag är!
Gösta: Ja, otroligt!
Man måste nog se den för att fatta :)

Jag är uppväxt med sarkasm och ironi, men mina yngre kusiner är inte det. Det blev så MÅNGA missförstånd att vi knappt använder sarkasm eller ironi i deras närvaro.

Men jag blir lite fundersam.. varför önskar du inte medhåll? vissa människor ha dessa åsikter och värderingar...nu verkar du fått svar på vilka?