Boende på Västkusten har man genom åren varit med om åtskilliga fisketurer, med eller utan fiskelycka, tomma eller fulla nät etc. Och visst, trots att jag inte direkt är någon fiskare så har jag alltid älskat att lägga en pin färsk makrill, rödspätta eller vitling i stekpannan eller plockat blåmusslor i strandkanten för att lägga i grytan – det har nog varit tillagningen som drivit mej på fisketurerna genom åren.
Båtlivet som jag alltid har ägnat mig åt har också gett ofrivilliga och oplanerade fiskefångster. Det inte så ovanligt att man seglar på ett ”dyk”, dvs när vattnet kokar av småfisk som drivs upp till ytan av hungriga större fiskar. Då är det läge att slänga ut hecklan och hämta in ”pannan full” även om man ligger på kryss och egentligen har händerna fulla.
Den i särklass mest oplanerade och största fiskefångst jag varit med om inträffade för nästan 30 år sedan vid en liten ö utanför Bergen i Norge.
Jag och min familj, då bestående av min fru, son och jag själv, var på semester och på besök hos en avlägsen släkting i Bergen. Vi tillbringade större delen av vår vistelse i deras sommarstuga på en liten, alldeles egen ö utanför Bergen i en underbar arkipelag. Vi gjorde det man gör på en sommarsemester med fint väder, badar, solar, fiskade lite, målade lite på huset etc. hade det skönt och avkopplande med andra ord.
Plötsligt hände det !!!
En eftermiddag hördes rop och skall, man gick ur ”huse”, båtar lade ut från grannöarna, telefonen ringde, det kändes som en katastrof höll på att hända utan att jag visste vad det var. Så ko m beskedet – Sillen hade gått in i fjorden.
Nu var goda råd dyra och bråttom var det, ut med båten och full fart mot sillstimmet som hade kommit in mellan ett par öar . Vattnet fullständigt kokade av sill.
Det som nu hände var att alla tillgängliga båtar, motorbåtar, ekor, segeljollar, ja allt som flöt, formerades på en linje utanför sillstimmet. Därefter började man slå i vattnet med åror och käppar samtidigt som alla rörde sig mot en liten vik och drev sillstimmet framför sig.
Det var en fantastisk syn, vattnet kokade av sill och ju närmre land och grundare det blev, dess mer kokade det. Sedan började ”fisket”. Det var inget vanligt fiske, man öste in sill i sina båtar med spänner, använde håvar, fångade i skjortor, allt som kunde användas att håva in sillen med användes.
Resultatet av detta fiskafänge var att vi i vår båt hade drygt 60 kg stor fin fet sill. Om jag uppskattar antalet båtar till ca 20 och medelfångsten låg på 50 kg så fångades under mindre än en halv timma ca 1 ton sill.
Det var självklart bara en bråkdel av sillstimmet som vi lyckades stänga in i viken så man kan bara ana hur stort detta stim egentligen varit. Jag har ofta funderat på vad som egentligen drev upp sillstimmet till ytan från början, sillen var fullvuxen så det måste varit stora jägare som jagat sillen.
Vad jag senare hörde i eftersnacket var att detta hände då och då, kanske vart annat, vart tredje år, men trots detta visste alla vad som skulle göras för att stänga in sillen och fånga den.
Hur roligt är det att rensa 60 kg stor sill på en skala från 1 till 10 ??
Rensad blev den och skulle tas om hand och det självklara sättet var samma som skett i alla tider – sillen saltades in, (alla verkade ha grovt salt hemma !). Saltandet gjordes i plasthinkar, trätunnor eller vad som fanns till hands, sill och grovt salt varvades i kärlen och ställdes undan i kalla utrymmen. Men först lades det undan färsk sill till den stora fångstfesten.
Den kvällen grillades sill i varje stuga, färskpotatis kokades och skogsstjärnan plockades fram och en underbar doft spred sig mellan öarna.
Jag har sällan ätit så god sill – alldeles färsk och grillad över öppen eld med rårörda lingon och färskpotatis, nedsköljd med bygdens egen dryck och kall öl.
Ibland är livet rättvist !!
