Det är inte bristen utan substituten som får att längta efter maten där hemma, får vi lära oss här.
Vår yngsta dotter kom hem från Australien med smaklökarna misshandlade av vegemite och med en längtan efter ”riktig” mat. Före återresan frågade jag vad hon ville ha att äta när hon kom hem. Hennes svar var nog inte typiskt för en 16 årig tjej: ”Under första veckan vill jag ha kålpudding å kalops! Å sen vill jag ha Bembi cheese, å andra veckan vill jag ha köttbullar å ärtsoppa å äggsallad å sen är nog det mesta normalt igen!”
Ingen längtan efter knäckebröd, Kalles kaviar eller annat som saknar motsvarigheter i andra länder. Kålpudding och kalops har sina släktingar men så som de tillagas här finns inte. Därför är det naturligt att den som ätit köttgryta på struts, känguru och krokodil längtar efter svensk kossa. Säg till en fransk kock att han ska hälla sirap på vitkål så jagar han dig med den största sleven!
Hon fortsatte sina härjningar i USA, Mexico, Norge och Svalbard och inför varje hemresa var det likadant: ”Vad vill du ha när du kommer hem?” ”Kålpudding och kalops...”
Svenskar i förskingringen saknar alltid något och många har beskrivit sin frustration över sin obesvarade kärlek till vissa maträtter som inte kan tillagas av de lokala råvarorna. Torsten Ehrenmark beskrev svårigheterna att i England få tag på dill som smakar dill. Han hävdade bestämt att dill kräver svensk jord och svensk sommar för att smaka dill. Kanske är det så.
Jag fick en gång ett recept på äggsallad av en kock i USA. Denna sallad görs av kokt ägg, majonnäs och smör, plus kryddor. Hemkommen provade jag receptet och fann till min häpnad att min sallad blev mycket godare än hans! Tänkte inte mer på det förrän dottern något år senare meddelade att det inte gick att göra äggsallad i USA. ”Det smakar ju inte som hemma”! nästan snyftade hon i telefonen. Där av hennes längtan efter just denna sallad vid hemkomsten. Det amerikanska smöret är så processat att det inte smälter som det ska. Vi har gästats av amerikanska vänner som betvivlade salladens ursprung med orden: ”Omöjligt, så god äggsallad finns inte i hela Amerika!”
Vanligt smör, det vi köper här hemma innehåller 80 % fett, resten är lite salt och mest vatten och mjölkrester. Vattnet behövs för att dels smaka bättre, dels bli mer lätthanterligt och bäst är det med ca 15 %. I USA håller smöret oftast en bit över 80 % (eftersom lagen där säger minimum 80 %), har blekts och är nästan kritvitt. Här hemma blir smöret hårt i kylskåpet, i USA blir det stenhårt pga. det lägre vatteninnehållet! Och så smakar det inte heller smör. Vad återstående procent består av vågar jag inte fundera över eftersom det mesta ju inte är vatten.
Ovan nämnda Bebi Cleese är stuvad majs med stark ost i såsen. Det är näst intill omöjligt att finna en stark ost i USA; allt smakar plast och har ungefär samma konsistens. Minns den orangefärgade, hiskliga osten i McDonald´s Cheeseburgare! Så den som drabbas av ett omedelbart behov av Bembi Cheese ska inte göra det i USA! Nä förresten, glöm den där osten...
Jag har jagat ost i många länder men ingen har smakat som hemma. Att bara äta osten är nästan alltid OK men att laga mat av den är ofta mindre lyckat. Det är bara i Frankrike och några andra europeiska länder jag mött samma generositet som här hemma att först låta kunden smaka. Under en månad i Spanien fann jag inte en enda ost som kunde användas i en gratäng. I USA är nästan all ost skivad, vakuumpackad och anonym tills paketet är öppnat. Vakuumförpackningarna breder ut sig, och till och med till små bergsbyar i Tjeckien har civilisationen och dess moderniteter nu hunnit.
Dottern försökte sig på att koka ärtsoppa i North Carolina men gula ärtor fanns inte, bara gröna. Smaken blev ungefär densamma men varken timjan eller mejram fanns i den lokala butiken, men lökpulver och sellerisalt visste biträdet att det ”finns någonstans”! Sagt som svar på en inte ens drömd fråga. Någon motsvarighet till vårt randiga, rimmade fläsk fanns inte heller.
Håller man sig till den lokala maten utan att försöka laga något ”svenskt”, känns maten inte misslyckad och man drabbas inte av abstinens. Laga din svenska mat hemma och njut av den lokala där du befinner dig. Maten är ju en stor del av upplevelsen av det främmande landet. Deras mat tillagad här hemma blir ju även den till ett substitut. ”Endast Sverige svenska krusbär har!”
