En sommardag när jag var ca 5 år så var jag på semester i Finland hos farfar och farmor.
Farfar kom utrusande och skrek att kossorna hade rymt ur hagen. Vi fick alla hjälpa till att jaga dem, det var spännande ända tills alla 30 kossorna började jaga mig. Har aldrig varit så rädd i hela mitt liv men lyckades till slut fly upp på en mjölkpall! där jag stod väldigt länge med rasande vilddjur i min närhet. Ur detta trauma föddes min koskräck som jag nog får dras med fär resten av mitt liv! :(

Jag är uppvuxen på landet (bondgård) så möten med rådjur, älgar och räv var vardagsmat för mig när jag växte upp...
Igelkottar hade vi boende under ena fläderbusken ett par år och råttor(och möss) räddade jag mer än en gång från katternas munnar innan de han bli för illa skadade - jag tyckte synd om dem och de var ju söta.. så de var tvugna att räddas! hehe
Det värsta jag varit med om var för kanske 4 år sedan då jag och ett ex var ute på kvällspromenad i hans hemtrakter och vi stötte på en flock vargar. Det var ett otäckt möte, men lyckligtvis gick det vägen.
Det var en riktigt obehaglig upplevelse som satt djupa spår i mig. Jag är fortfarande lite smårädd för promenader på landet kvällstid sedan dess!

Normalt ser man ju inte så mycket älg på heta sommareftermiddagar, men en dag för några år sedan skulle jag cykla till jobbet och döm om min förvåning när jag missade en stor älg med bara några cm. Tänk om jag hade cyklat på den.Dråpligt.:D

Jo nog är det ändå så att man hajar till när man ser älgar, och kossor med på nära håll för den delen! T.om rådjur är större än vad man tror! :o

Uh, Fiona...att se en hel flock vilda vargar! Jag ryser lite vid tanken. För mig räcker det att ha haft en utanför huset! :(

Apropå igelkottar så är de ju så otroligt söta! :) Detta tyckte också min lillasyster som liten, så söta var de att hon ville klappa en. Man kan tycka att det som borde ha hänt skulle vara att hon stack sig på igelkotten, men inte då, den fräste (typ) och ettrade sig och så bet den henne så ordentligt i handen att hon fick åka till vårdcentralen.
Jaja, så kan det gå!
Hon klappade inga fler igelkottar efter det. :)

Trevlig valborg på er! :D

Har precis videofilmat två igelkottar som parade sig utanför vårt sovrum!
Nu hoppas vi på små kottisar i trädgården (L)

Skjutit en björn

Hur kändes det då?..En härlig känsla eller hemskt att ta bort ett sånt djur?
Jag skulle nog varit lite tvehågsen. Vi behöver verkligen minska beståndet..Men ändå....Va??
Tur att såna som du finns, som inte velar så som jag...:)

Vilka härliga historier hörrni! :)

Denna historie har jag fått höra sen jag va lite. Jag var bara ca 4-5 år (kommer ej ihåg så mycket själv) när jag prompt skulle iväg till idrottsplanen som låg alldeles brevid min hemgård.
Varje kväll runt fem tiden började bilarna köra dit och det blev spring i mina ben. När jag ställde mig på trappan så sa jag alltid "jahapp, ska vi gå nu" mina föräldrar trodde att jag hade en låtsas kompis men började fundera när dom hörde lite knak och brak en kväll.
Min pappa bestämde sig att han allt skulle spionera lite för att kolla vem min "kompis" var.
Så följande kväll smög han sig försiktigt ut på trappan. Och vad fick han se.. jo en älg ko som gick på andra sidan diket.. hon följde mig längs vägen och runt till idrottsplanen. När hon kom till bäcken så gick hon inte över bron med mig utan hon gick in i skogen. Där stod hon och väntade på mig tills jag gick hem igen. När pappa hörde mig prata i backen så smög han ut runt husknuten för att se. Mycket riktigt så gick älg kon på andra sidan diket, sen när jag kom in på gården så kilade hon in i skogen igen.
Pappa fick sig en förklaring till den mystiska stigen längst diket i skogen plus min kompis som dom inte trodde fanns.

Denna histore fick jag höra när jag kom hem i tonåren å undrade varför jag alltid får sån konstig varm känsla i kroppen när jag såg älgar längst vägarna. Ville typ bara springa fram å krama om dom. Förstod aldrig varför jag hade mina känslor medan andra svor i älgarna när dom sprang över vägarna.
Denna ko gick med mig varje kväll i två års tid. Sen tog nog älg jägarna henne för hon försvann samma tid som älg jakten.

Prata om att jag höll på att smälla av när min sambo kom hem för två höstar sedan och bad mig hjälpa honoom att dra ut en älgkalv ur skogen som han hade skjutit... huuujeeeeda mig vad nervös jag va för att jag inte skulle klara av det.
Det gick dock bra efter att jag hade suttit å klappat den en stund och pratat med kalven om hur fin han var och hur mycket han skulle mätta mina barn *hehe*

På tal om andra djur. Har inte sett ett vildsvin... inte vild iafl.. här har vi hur mycket som helst av dom men aldrig fått se skymten av någon. Däremot har vi bara här en bit ifrån oss ett par som var ute på promenad och hittade en vildsvins unge påkörd längst vägen för sex år sen. Dom tog hem den och födde upp henne. Hon lekte och växte upp med deras hund. I sommar fyller hon sex år å är världens keligaste gris. Och hon försöker även skälla för hon tror att hon är en hund. Fyra dagar i veckan är dom ute på långpromenad med henne i skogen, där springer hon löst och vill leka kurragömma med husse och matte. Skit härlig e hon.
Hon har dock skrämt slag på lite svamp plockare när hon rusat rakt mot dom och velat kela..
Husse och Matte sprutmålar en färg på sidorna av henne med hennes namn bara för att jägarna inte ska skjuta henne.

Ja det är härligt med djur.. vilda som tama. Man får bara ha överseende med att man behöver ta bort lite av dom vila djuren när dom blir för många..
Sålänge man inte gör det på lek utan man fyller upp frysen så e det bra :-)
Själv bor jag med en jägare så här tas allt tillvara... :)

För två vintrar sedan körde vi på en hare när vi var påväg hem en sen kväll... jag skrek till gubben att han skulle stanna å backa tillbaka... jag hoppade ur bilen.. kollade på haren och insåg att den hade fått en rejäl smäll i huvudet... slängde in haren i bilen och åkte hem...
Visade sig att smällen tog endast i huvudet på haren... så den blev väldigt god i ugnen sen :)

Nej nu får det vara slut på mina långa historier.. har hur många som helst känns det som :)

Idag på jobbet var det så varmt så fönstret fick stå på glänt i diskrummet. Med den följden att vår halvtama ekorre kröp in. Och när jag skulle försöka få ut den därifrån blev den så panikslagen att den började klättra upp på mitt ben. Bara en liten bit, som tur var, innan jag lyckades få den att inse att det bara var att krypa ut samma väg den kom in. Ekorrar är verkligen snabba i vändningarna och inte så roliga inomhus när de blir panikslagna. All disk som stod på bänken fick jag diska om eftersom ekorren tassade över alltihop.:D

En kväll för ett antal år sedan var jag och min familj på väg från Skurup in mot till Malmö (jag är ursprungligen på Skåne). På motorvägen var det mörkt och dimmigt och man såg inte många meter framför bilen. Helt plötsligt passerade vi två stora djur som stod på motorvägens innerfil till vänster om vår bil. Ganska snabbt efter att vi kört förbi insåg vi att det var två stora kronhjortar som "gått vilse" och hamnat mitt ute i trafiken. Hade de stått bara nån halvmeter närmare vår körbana så hade det smällt. Otäckt om man tänker på hur det kunde gått...

min man brukar få vrålbromsa för vildsvin när han kör te jobbet det brukar vara 12-15 st stora grisar hua (N)

En natt lade jag mig för att sova. Precis när jag släckte lampan blev det ett fasans liv i sovrummet, (jag var ensam), böcker trillade ner i huvudet från bokhyllan som stod vid sängen och jag tror inte jag har varit så rädd någon gång, jag fattade absolut ingenting. När jag tände lampan så såg jag att en pärluggla hade flugit in i sovrummet precis i samma ögonblick som jag släckte.

Björn!
Att bo på en Ö och se en björnunge i full fart fånga ett byte är nog det häftigaste jag har sätt i djurväg. Häpna och mycket exalterade kunde vi betrakta detta häftiga djur ätande på sitt byte i ca 15 min på ett avstånd av ca 25-30 m. Min två tonårs flickor klev ur bilen för att få en bättre synvinkel fast när vi upptäckte en större björn lite längre bort klev de in i bilen igen och vi åkte i väg. En upplevelse vi sent kommer att glömma!

Detta hände får några år sedan. Vi hade en fritidsstuga i Marks kommun, ute i skogen, där vi under några år hade en kattugglefamilj som bodde i en ek.
Väldigt mäktiga djur att studera i kvällningen när de kommer svepande över trädtopparna, helt ljudlöst.
Ett år så hade en av ungarna ramlat ur boet på morgonen och satt hjälplös vid trädet och försökte att inte synas. Eftersom det fanns mycket katt och andra djur i området så höll vi ett öga på ungen så att inget skulle hända.
Men på kvällen blev vi lite oroliga för ungen eftersom vi inte sett föräldrarna i inärheten på hela dagen, så jag bestämde mig för att snabbt lyfta upp ungen till boet, som inte var så högt upp.
Sagt o gjort, jag spanade runt omkring men såg inga uggleföräldrar. Tog på mig ett par rejäla handskar och gick fram till ungen.
Jag hann sätta mig på huk och börja sträcka fram händerna när jag blev medveten om en rörelse. Från något träd i närheten så kom en uggleförälder och störtdök ner och slog klorna i skallen på mig. Kan ju säga att jag blev rädd (skiträdd på svenska).
Helt ljudlöst bara dök den upp och tyckte att jag skulle låte bli ungen.
Självklart gjorde jag som ugglan ville och gick inomhus för omplåstring.
Dagen efter var ungen borta och någon vecka senare såg vi att alla ungarna levde (2 st).
Hooo hooo