och den här gången gäller det vad många skriver i kommentaren om barn och mat.
Passar barn
T o m barn kan äta detta
Barnvänligt
osv osv i all oändlighet,
Vad menar ni med det?
Är inte all mat barnvänlig? Ska inte barnen få en chans att äta allt? Och lära sig tycka om allt, utan att en vuxen står bredvid och tycker till om att "barn nog inte gillar det eller det".
Inte undra på att en del barn blir kräsna eller kinkiga vad det gäller mat...
Vad är barnmat? Och menar ni på fullaste allvar att ni lagar sådan mat jämt istället för att vänja barnen med nytt?
Jag är som vanligt bara nyfiken. :)
Och tycker att det är intressant att höra hur andra resonerar.
Själv skulle jag aldrig ställa fram bara det jag vet barnen äter vare sig mina barn vore 2 eller 7 eller 10 år. Jag tycker att det är viktigt att barn får prova och prova fler ggr och bilda sig en helt egen uppfattning, och även prova mat som föräldrarna inte äter så de inte för över sina vanor helt och hållet.
Jag tycker att mat är viktigt och vill gärna lära mina barn det. Att äta och beställa på restaurang, att sitta still och prova nya saker.
Hur resonerar ni andra kring barn och mat?
Prima27 augusti 2008
:)
Vad jag personligen menat om jag skrev sådär är att även kräsna barn äter maten. Jag har två extremt kräsna barn och får dagligen höra att det är fel på än det ena och än det andra... Jag försöker modifiera min matlagning så att dom får i sej näring - utan att märka det.
För peta i maten, det kan dom! tyvärr. det är jättetråkigt...
Jag vill att barnen smakar ett par tuggor på dagens mat, dom behöver inte äta upp, men smaka kan man göra - även om man gjort det 100 ggr förut. Smaken kan förändras, det vet ju vi som är vuxna. Tyvärr hjälper det inet så mkt här hemma... men förhoppningsvis en dag så...
Skulle ALDRIG laga mat enbart för barnen o vi vuxna äta annat. Inte en chans.
Prima27 augusti 2008
:)
Vad jag personligen menat om jag skrev sådär är att även kräsna barn äter maten. Jag har två extremt kräsna barn och får dagligen höra att det är fel på än det ena och än det andra... Jag försöker modifiera min matlagning så att dom får i sej näring - utan att märka det.
För peta i maten, det kan dom! tyvärr. det är jättetråkigt...
Jag vill att barnen smakar ett par tuggor på dagens mat, dom behöver inte äta upp, men smaka kan man göra - även om man gjort det 100 ggr förut. Smaken kan förändras, det vet ju vi som är vuxna. Tyvärr hjälper det inet så mkt här hemma... men förhoppningsvis en dag så...
Skulle ALDRIG laga mat enbart för barnen o vi vuxna äta annat. Inte en chans.
enAnnan27 augusti 2008
Peta i maten kan vi ju alla ibland iofs :) Men jag förstår att det känns tråkigt.
Kul med en reflektion. Och visst ändras smaken, och ju mindre barnen är kan de bara behöva vänja sig ju.
monac27 augusti 2008
kommunala matsedlarna för förskolebarn kanske bidrar med att barnen blir "petiga":o
Korv & fiskpinnar,chikybits & potatisbullar...Alla förskolor följer lyckligtvis inte den menyn utan tar ut svängarna så det blir lite mer "hemlagat" vet jag!!!(L)
enAnnan27 augusti 2008
Då kanske man får tacka högre makter för att barnen gick i förskola med egen matlagning då :)
Samtidigt så äter ju barnen middag hemma och det är ju en måltid att påverka på.
farmoringer27 augusti 2008
Men jag måste medge att det är svårt att få barnen på förskolan att prova nåt nytt. Jag är sån att jag ofta gör det till "mina" barn på förskolan. Men nä, säger de flesta. Sen är det ju i och för sig upp till pedagogerna hur de kan få barnen till att smaka. Men jag vet att några barn, om de bara väl smakar och inte bara en liten ,typ nagelbit, utan lite större då kan några säga: Men det där smakade ju gott.
pedalen196527 augusti 2008
Skrivet av enAnnan den 27 aug 2008
Nu är jag här med funderingar igen :p
och den här gången gäller det vad många skriver i kommentaren om barn och mat.
Passar barn
T o m barn kan äta detta
Barnvänligt
osv osv i all oändlighet,
Vad menar ni med det?
Är inte all mat barnvänlig? Ska inte barnen få en chans att äta allt? Och lära sig tycka om allt, utan att en vuxen står bredvid och tycker till om att "barn nog inte gillar det eller det".
Inte undra på att en del barn blir kräsna eller kinkiga vad det gäller mat...
Vad är barnmat? Och menar ni på fullaste allvar att ni lagar sådan mat jämt istället för att vänja barnen med nytt?
Jag är som vanligt bara nyfiken. :)
Och tycker att det är intressant att höra hur andra resonerar.
Själv skulle jag aldrig ställa fram bara det jag vet barnen äter vare sig mina barn vore 2 eller 7 eller 10 år. Jag tycker att det är viktigt att barn får prova och prova fler ggr och bilda sig en helt egen uppfattning, och även prova mat som föräldrarna inte äter så de inte för över sina vanor helt och hållet.
Jag tycker att mat är viktigt och vill gärna lära mina barn det. Att äta och beställa på restaurang, att sitta still och prova nya saker.
Hur resonerar ni andra kring barn och mat?
Oj vad glad jag blir av dina rader! :)
Håller helt med dej!
Barnen gör ju som vi vuxna gör! Äter vi allt så gör ju barnen det!
stinalena27 augusti 2008
Jag arbetar på en förskola med varierad hemlagad mat. Och här äter barnen ALLT!!!!!!!! Visst var de skeptiska till rucolasallad, bruna bönor och quinoa mm ibörjan. Men barn måste få smaka samma mat många gånger. De vänjer sig då vid smakerna och tycker faktiskt om det mesta.
markus27 augusti 2008
Min 6åriga son äter allt jag lagar... Jag verkar leva i en drömvärld:D
Han kan ha åsikter om att kryddningen kan vara för stark, men han äter i princip allt.
Vi lär oss att tycka om mat och smaker, men ibland kanske det mer handlar om att acceptera en smak eller konsistens.
Personligen har jag väldigt svårt för vispad grädde tack vare att jag tycker den växer i käften..... Svårt att beskriva.:o
Jag tror att föräldrar inte vill tvinga sina barn att äta, men som nån ovanstående skrivit bör man nog se till att de smakar ändå innan de fäller en dräpare om maten.
Deras inlärning handlar ju till stor del om att härma de vuxna, och äter vi så äter de.
systeryster27 augusti 2008
Är livrädd att jag ska skapa ett monster av min pojke som ingen har lust att bjuda på mat, då han alltid måste anmärka på det han inte tycker om. Min make var van hemifrån att mamman flög upp ur stolen och lagade något annat om maten på något vis ratades. Det resulterade i att det fanns fyra små rätter att välja bland så att hela familjen blev nöjd. Kravet att man alltid ska smaka på allting tycker jag är bra, inte bara säga att man inte tycker om innan man provat. Tror inte att någon svälter av att tvingas äta enbart av det som står på bordet.Försöker att vara mer nyanserad i diskussionen än det mina föräldrar förmedlade "Ät och tig".Den attityden leder lätt till maktkamp vid matbordet, vilket inte gynnar aptiten. Lite flexibel måste man ändå vara.
Sedan har jag läst att det faktiskt finns genetiska skillnader emellan människor och att vissa därför känner en mer besk smak än andra av kål och broccoli.Någon annan som läst samma sak?:o
PinkLadie27 augusti 2008
Skrivet av enAnnan den 27 aug 2008
Vad är barnmat? Och menar ni på fullaste allvar att ni lagar sådan mat jämt istället för att vänja barnen med nytt?
Hur resonerar ni andra kring barn och mat?
Har själv ätstörning, och får "fnatt" när de inte äter upp... (6+8 år) De smakar faktiskt allt, men jag mår så dåligt om de inte äter hela portionen, så jag håller mej verkligen till "barnvänligt", kanske mest för min mentala hälsa :'(
Känner mej verkligen usel :'( Ni som inte behöver tänka på "barnvänlig mat" : GRATTIS!!
Både jag och barnen mår bättre av att äta pannkakor, korv, potatismos, tacogratäng osv lite oftare "än ändra" istället för att äta sig mätta på kex och snask och mackor!
Mitt hopp står till att de får varierande mat i skolbespisningen, för på dagiset där de gick jobbar en underbar kocka, så den maten åts med glädje... Försökte till och med att göra efter hennes recept, men det dög inte hemma... :'(
Tack och lov har jag en härlig svärmor (L) som påpekar att hon minsann åt nästan bara välling till hon var typ 10 år - men hon är idag en riktig allätare!
mariew6427 augusti 2008
Intressant hur olika vi gör..
I våran familj så skriver vi veckomatsedel...alla skriver en eller två dagar var!
Så om sonen skriver pannkaka(som jag inte kan med) eller fiskbullar som är en av hans favoriter,så måste jag äta o se glad ut..sen när det är min dag så är det lika för hans del.
Han känner sig delaktig och har faktiskt börjat variera sina dagar till mera nyttig mat, ska påpeka att han har varit väldigt kinkig med mat men nu så när vi gör så här så går det bättre.
Sen tror jag att det har att göra med matmiljön..hur ser det ut kring bordet?? Är det lugnt eller stressigt?? Sitta o prata gör susen..
Kanske därför det är godare mat på dagis..det är roligare att äta flera ihop,en del barn får ju äta middag framför tv:n..tror inte på det.:D
Lilljeppe27 augusti 2008
Jag har en 11,5 åring som äter i princip allt. Sen en 7 åring som gnäller på allt men äter det som serveras. Så har jag ju en 2,5 åring som helt plötsligt för några månader började rata grönsaker som jag ofta har i maten eller som tillbehör. Fattar inte vart har fått det från, men skyller på förskolan:o Nu är det så att han vägrade sitta vid bordet, när han såg grönsakerna på tallriken, och jag är noga med att vi ska sitta tillsammans och äta och prata om hur dagen har varit. Så nu elaka jag har tagit ett sele på hans stol så han sitter med oss vid matbordet. Nu har resultatet blivit att han sakta men säkert har börjat äta igen. Det är ju inte så roligt att få sitta vid bordet och inte äta som alla andra. Idag så slapp han selet mot att han satt fint vid bordet, vilket han då gjorde.:) Inte vet jag om det är fel metod, men den fungerade i alla fall.
Smulpajen27 augusti 2008
Jag har aldrig lagat någon annan mat till min dotter bara för att hon är barn. Men det är klart att man har anpassat maten i viss mån och gjort den "barnvänlig" med kryddningen. Man ska ju inte ge små barn stark mat. Vi vuxna kan ju krydda själva efter vår egen smak direkt på tallriken.
Jag har alltid sagt att man ska smak innan man säger att något inte är gott. Men ärligt talat har det inte alltid lyckats. Så visst har det varit tjat om dom kokta grönsakerna som hon alltid har ratat, eller bönorna som är så nyttiga..!!
Lotten_J28 augusti 2008
Ett litet exempel på vad barn/ungdomar kan få för sig ang mat: Min sambos 16 åring vägrar äta kyckling, han bara avskyr kyckling, det är äckligt vidrigt och allt vad han säger. Jag ser ju att sambons barn har en massa fånerier för sig när det gäller mat så jag testade en dag att göra kycklinggryta. Jag skar kycklingfiléerna precis som om det vore fläskfilé, skar små kuber och gjorde en gryta. Sonen sätter sig vid bordet och frågar vad det är för mat. Fläskfilégryta svarar jag då. Ok, han hämtar maten, äter upp allt på tallriken och hämtar mer!!! Det var den godaste fläskfilégrytan han någonsin ätit sa han....snacka om påhitt. Men dessa barn är vana att det serveras sk barnvänlig mat och jag däremot har aldrig gjort så med mina fyra barn så visst kan de vuxna lära dom olater men tror även att de lär sig av andra barn på både dagis, skola osv. tyvärr.
enAnnan28 augusti 2008
Åh vad intressant detta var!
Hur "roligt"som helst att läsa och ta del av.
Sedan tycker jag absolut inte att någon gör fel - alla gör det som funkar för dem.
Fler som har tankar i ämnet?
chocogla28 augusti 2008
Min lilla 7-månaders behöver självklart egen mat. Han får både fisk, kött & grönsaker. Jag tycker det är viktigt att ha en "tallriksmodell" i mixern.
Men när han blir stor kommer han att få äta linser, grytor, pajer & gratänger av alla de slag, trots att det inte är klassisk barnmat. Så är jag uppväxt & idag äter jag i stort sätt allt.
Wombat0428 augusti 2008
När jag var liten fick vi aldrig gröt hemma p g a att min mamma inte gillade gröt själv. Men när jag blev lite äldre började jag laga gröt till frukost ganska ofta, eftersom jag hade smakat och tyckte det var gott, och hör och häpna - mamma tog till sig detta och äter själv gröt idag, både havregrynsgröt, mannagrynsgröt och rågflingegröt. (Y)(Y)(Y)
maithab29 augusti 2008
Visst är det så, som någon skrev, att vi genetiskt sett är olika känsliga för vissa smaker. Vissa är vad man kallar supersmakare och har fler receptorer på tungan. De är mer känsliga för bl.a. beska smaker men även vissa andra. Det visades i ett vetenskapligt program för ett tag sedan.
Där beskrev man också hur smaken förändras genom erfarenheter och varför barn har lättare att ta till sig det som av naturen symboliserar "giftfri" mat, dvs söta och neutrala smaker istället för starkt och beskt, som signalerar giftigt. Man har också sett att vi tenderar att tycka mer om enegirik föda, sött och fett, förmodligen för att man tidigare själv skaffade sin mat och de som fick tillräckligt med energi var helt enkelt de som överlevde och förde släktet vidare.
Men med tiden som kroppen märker att det går att äta så förändras smakupplevelsen och fler smaker accepteras.
Det är väl det sistnämnda som tar olika tid för olika barn. Är man en s.k. supersmakare så tar det extra lång tid innan man når till de lite mer "vuxna smakerna". Det är väl det som gör att viss mat accepteras lättare av barn, de innehåller helt enkelt mer basala smaker.
Men visst är det som sagt bra att få lära sig att ta till sig nya smaker och kunna äta det mesta även om man inte tycker om allt.
Nu är jag här med funderingar igen :p
och den här gången gäller det vad många skriver i kommentaren om barn och mat.
Passar barn
T o m barn kan äta detta
Barnvänligt
osv osv i all oändlighet,
Vad menar ni med det?
Är inte all mat barnvänlig? Ska inte barnen få en chans att äta allt? Och lära sig tycka om allt, utan att en vuxen står bredvid och tycker till om att "barn nog inte gillar det eller det".
Inte undra på att en del barn blir kräsna eller kinkiga vad det gäller mat...
Vad är barnmat? Och menar ni på fullaste allvar att ni lagar sådan mat jämt istället för att vänja barnen med nytt?
Jag är som vanligt bara nyfiken. :)
Och tycker att det är intressant att höra hur andra resonerar.
Själv skulle jag aldrig ställa fram bara det jag vet barnen äter vare sig mina barn vore 2 eller 7 eller 10 år. Jag tycker att det är viktigt att barn får prova och prova fler ggr och bilda sig en helt egen uppfattning, och även prova mat som föräldrarna inte äter så de inte för över sina vanor helt och hållet.
Jag tycker att mat är viktigt och vill gärna lära mina barn det. Att äta och beställa på restaurang, att sitta still och prova nya saker.
Hur resonerar ni andra kring barn och mat?
:)
Vad jag personligen menat om jag skrev sådär är att även kräsna barn äter maten. Jag har två extremt kräsna barn och får dagligen höra att det är fel på än det ena och än det andra... Jag försöker modifiera min matlagning så att dom får i sej näring - utan att märka det.
För peta i maten, det kan dom! tyvärr. det är jättetråkigt...
Jag vill att barnen smakar ett par tuggor på dagens mat, dom behöver inte äta upp, men smaka kan man göra - även om man gjort det 100 ggr förut. Smaken kan förändras, det vet ju vi som är vuxna. Tyvärr hjälper det inet så mkt här hemma... men förhoppningsvis en dag så...
Skulle ALDRIG laga mat enbart för barnen o vi vuxna äta annat. Inte en chans.
:)
Vad jag personligen menat om jag skrev sådär är att även kräsna barn äter maten. Jag har två extremt kräsna barn och får dagligen höra att det är fel på än det ena och än det andra... Jag försöker modifiera min matlagning så att dom får i sej näring - utan att märka det.
För peta i maten, det kan dom! tyvärr. det är jättetråkigt...
Jag vill att barnen smakar ett par tuggor på dagens mat, dom behöver inte äta upp, men smaka kan man göra - även om man gjort det 100 ggr förut. Smaken kan förändras, det vet ju vi som är vuxna. Tyvärr hjälper det inet så mkt här hemma... men förhoppningsvis en dag så...
Skulle ALDRIG laga mat enbart för barnen o vi vuxna äta annat. Inte en chans.
Peta i maten kan vi ju alla ibland iofs :) Men jag förstår att det känns tråkigt.
Kul med en reflektion. Och visst ändras smaken, och ju mindre barnen är kan de bara behöva vänja sig ju.
kommunala matsedlarna för förskolebarn kanske bidrar med att barnen blir "petiga":o
Korv & fiskpinnar,chikybits & potatisbullar...Alla förskolor följer lyckligtvis inte den menyn utan tar ut svängarna så det blir lite mer "hemlagat" vet jag!!!(L)
Då kanske man får tacka högre makter för att barnen gick i förskola med egen matlagning då :)
Samtidigt så äter ju barnen middag hemma och det är ju en måltid att påverka på.
Men jag måste medge att det är svårt att få barnen på förskolan att prova nåt nytt. Jag är sån att jag ofta gör det till "mina" barn på förskolan. Men nä, säger de flesta. Sen är det ju i och för sig upp till pedagogerna hur de kan få barnen till att smaka. Men jag vet att några barn, om de bara väl smakar och inte bara en liten ,typ nagelbit, utan lite större då kan några säga: Men det där smakade ju gott.
Nu är jag här med funderingar igen :p
och den här gången gäller det vad många skriver i kommentaren om barn och mat.
Passar barn
T o m barn kan äta detta
Barnvänligt
osv osv i all oändlighet,
Vad menar ni med det?
Är inte all mat barnvänlig? Ska inte barnen få en chans att äta allt? Och lära sig tycka om allt, utan att en vuxen står bredvid och tycker till om att "barn nog inte gillar det eller det".
Inte undra på att en del barn blir kräsna eller kinkiga vad det gäller mat...
Vad är barnmat? Och menar ni på fullaste allvar att ni lagar sådan mat jämt istället för att vänja barnen med nytt?
Jag är som vanligt bara nyfiken. :)
Och tycker att det är intressant att höra hur andra resonerar.
Själv skulle jag aldrig ställa fram bara det jag vet barnen äter vare sig mina barn vore 2 eller 7 eller 10 år. Jag tycker att det är viktigt att barn får prova och prova fler ggr och bilda sig en helt egen uppfattning, och även prova mat som föräldrarna inte äter så de inte för över sina vanor helt och hållet.
Jag tycker att mat är viktigt och vill gärna lära mina barn det. Att äta och beställa på restaurang, att sitta still och prova nya saker.
Hur resonerar ni andra kring barn och mat?
Oj vad glad jag blir av dina rader! :)
Håller helt med dej!
Barnen gör ju som vi vuxna gör! Äter vi allt så gör ju barnen det!
Jag arbetar på en förskola med varierad hemlagad mat. Och här äter barnen ALLT!!!!!!!! Visst var de skeptiska till rucolasallad, bruna bönor och quinoa mm ibörjan. Men barn måste få smaka samma mat många gånger. De vänjer sig då vid smakerna och tycker faktiskt om det mesta.
Min 6åriga son äter allt jag lagar... Jag verkar leva i en drömvärld:D
Han kan ha åsikter om att kryddningen kan vara för stark, men han äter i princip allt.
Vi lär oss att tycka om mat och smaker, men ibland kanske det mer handlar om att acceptera en smak eller konsistens.
Personligen har jag väldigt svårt för vispad grädde tack vare att jag tycker den växer i käften..... Svårt att beskriva.:o
Jag tror att föräldrar inte vill tvinga sina barn att äta, men som nån ovanstående skrivit bör man nog se till att de smakar ändå innan de fäller en dräpare om maten.
Deras inlärning handlar ju till stor del om att härma de vuxna, och äter vi så äter de.
Är livrädd att jag ska skapa ett monster av min pojke som ingen har lust att bjuda på mat, då han alltid måste anmärka på det han inte tycker om. Min make var van hemifrån att mamman flög upp ur stolen och lagade något annat om maten på något vis ratades. Det resulterade i att det fanns fyra små rätter att välja bland så att hela familjen blev nöjd. Kravet att man alltid ska smaka på allting tycker jag är bra, inte bara säga att man inte tycker om innan man provat. Tror inte att någon svälter av att tvingas äta enbart av det som står på bordet.Försöker att vara mer nyanserad i diskussionen än det mina föräldrar förmedlade "Ät och tig".Den attityden leder lätt till maktkamp vid matbordet, vilket inte gynnar aptiten. Lite flexibel måste man ändå vara.
Sedan har jag läst att det faktiskt finns genetiska skillnader emellan människor och att vissa därför känner en mer besk smak än andra av kål och broccoli.Någon annan som läst samma sak?:o
Vad är barnmat? Och menar ni på fullaste allvar att ni lagar sådan mat jämt istället för att vänja barnen med nytt?
Hur resonerar ni andra kring barn och mat?
Har själv ätstörning, och får "fnatt" när de inte äter upp... (6+8 år) De smakar faktiskt allt, men jag mår så dåligt om de inte äter hela portionen, så jag håller mej verkligen till "barnvänligt", kanske mest för min mentala hälsa :'(
Känner mej verkligen usel :'( Ni som inte behöver tänka på "barnvänlig mat" : GRATTIS!!
Både jag och barnen mår bättre av att äta pannkakor, korv, potatismos, tacogratäng osv lite oftare "än ändra" istället för att äta sig mätta på kex och snask och mackor!
Mitt hopp står till att de får varierande mat i skolbespisningen, för på dagiset där de gick jobbar en underbar kocka, så den maten åts med glädje... Försökte till och med att göra efter hennes recept, men det dög inte hemma... :'(
Tack och lov har jag en härlig svärmor (L) som påpekar att hon minsann åt nästan bara välling till hon var typ 10 år - men hon är idag en riktig allätare!
Intressant hur olika vi gör..
I våran familj så skriver vi veckomatsedel...alla skriver en eller två dagar var!
Så om sonen skriver pannkaka(som jag inte kan med) eller fiskbullar som är en av hans favoriter,så måste jag äta o se glad ut..sen när det är min dag så är det lika för hans del.
Han känner sig delaktig och har faktiskt börjat variera sina dagar till mera nyttig mat, ska påpeka att han har varit väldigt kinkig med mat men nu så när vi gör så här så går det bättre.
Sen tror jag att det har att göra med matmiljön..hur ser det ut kring bordet?? Är det lugnt eller stressigt?? Sitta o prata gör susen..
Kanske därför det är godare mat på dagis..det är roligare att äta flera ihop,en del barn får ju äta middag framför tv:n..tror inte på det.:D
Jag har en 11,5 åring som äter i princip allt. Sen en 7 åring som gnäller på allt men äter det som serveras. Så har jag ju en 2,5 åring som helt plötsligt för några månader började rata grönsaker som jag ofta har i maten eller som tillbehör. Fattar inte vart har fått det från, men skyller på förskolan:o Nu är det så att han vägrade sitta vid bordet, när han såg grönsakerna på tallriken, och jag är noga med att vi ska sitta tillsammans och äta och prata om hur dagen har varit. Så nu elaka jag har tagit ett sele på hans stol så han sitter med oss vid matbordet. Nu har resultatet blivit att han sakta men säkert har börjat äta igen. Det är ju inte så roligt att få sitta vid bordet och inte äta som alla andra. Idag så slapp han selet mot att han satt fint vid bordet, vilket han då gjorde.:) Inte vet jag om det är fel metod, men den fungerade i alla fall.
Jag har aldrig lagat någon annan mat till min dotter bara för att hon är barn. Men det är klart att man har anpassat maten i viss mån och gjort den "barnvänlig" med kryddningen. Man ska ju inte ge små barn stark mat. Vi vuxna kan ju krydda själva efter vår egen smak direkt på tallriken.
Jag har alltid sagt att man ska smak innan man säger att något inte är gott. Men ärligt talat har det inte alltid lyckats. Så visst har det varit tjat om dom kokta grönsakerna som hon alltid har ratat, eller bönorna som är så nyttiga..!!
Ett litet exempel på vad barn/ungdomar kan få för sig ang mat: Min sambos 16 åring vägrar äta kyckling, han bara avskyr kyckling, det är äckligt vidrigt och allt vad han säger. Jag ser ju att sambons barn har en massa fånerier för sig när det gäller mat så jag testade en dag att göra kycklinggryta. Jag skar kycklingfiléerna precis som om det vore fläskfilé, skar små kuber och gjorde en gryta. Sonen sätter sig vid bordet och frågar vad det är för mat. Fläskfilégryta svarar jag då. Ok, han hämtar maten, äter upp allt på tallriken och hämtar mer!!! Det var den godaste fläskfilégrytan han någonsin ätit sa han....snacka om påhitt. Men dessa barn är vana att det serveras sk barnvänlig mat och jag däremot har aldrig gjort så med mina fyra barn så visst kan de vuxna lära dom olater men tror även att de lär sig av andra barn på både dagis, skola osv. tyvärr.
Åh vad intressant detta var!
Hur "roligt"som helst att läsa och ta del av.
Sedan tycker jag absolut inte att någon gör fel - alla gör det som funkar för dem.
Fler som har tankar i ämnet?
Min lilla 7-månaders behöver självklart egen mat. Han får både fisk, kött & grönsaker. Jag tycker det är viktigt att ha en "tallriksmodell" i mixern.
Men när han blir stor kommer han att få äta linser, grytor, pajer & gratänger av alla de slag, trots att det inte är klassisk barnmat. Så är jag uppväxt & idag äter jag i stort sätt allt.
När jag var liten fick vi aldrig gröt hemma p g a att min mamma inte gillade gröt själv. Men när jag blev lite äldre började jag laga gröt till frukost ganska ofta, eftersom jag hade smakat och tyckte det var gott, och hör och häpna - mamma tog till sig detta och äter själv gröt idag, både havregrynsgröt, mannagrynsgröt och rågflingegröt. (Y)(Y)(Y)
Visst är det så, som någon skrev, att vi genetiskt sett är olika känsliga för vissa smaker. Vissa är vad man kallar supersmakare och har fler receptorer på tungan. De är mer känsliga för bl.a. beska smaker men även vissa andra. Det visades i ett vetenskapligt program för ett tag sedan.
Där beskrev man också hur smaken förändras genom erfarenheter och varför barn har lättare att ta till sig det som av naturen symboliserar "giftfri" mat, dvs söta och neutrala smaker istället för starkt och beskt, som signalerar giftigt. Man har också sett att vi tenderar att tycka mer om enegirik föda, sött och fett, förmodligen för att man tidigare själv skaffade sin mat och de som fick tillräckligt med energi var helt enkelt de som överlevde och förde släktet vidare.
Men med tiden som kroppen märker att det går att äta så förändras smakupplevelsen och fler smaker accepteras.
Det är väl det sistnämnda som tar olika tid för olika barn. Är man en s.k. supersmakare så tar det extra lång tid innan man når till de lite mer "vuxna smakerna". Det är väl det som gör att viss mat accepteras lättare av barn, de innehåller helt enkelt mer basala smaker.
Men visst är det som sagt bra att få lära sig att ta till sig nya smaker och kunna äta det mesta även om man inte tycker om allt.