Finns det någon som är intresserade av poesi här på Matklubben? Dela med dig av din favoritkvädare eller varför inte av dina egna alster....:D
Dan Andersson är min absoluta favorit, har läst allt av honom och detta är en av mina DA-favoriter, både hoppfull och melankolisk precis som honom själv:
Gässen flytta
När de gamla såren heta tära,
när din kind är vätt av ensamhetens gråt,
när att leva är att stenar bära
och din sång är sorg som vilsna tranors låt,
gå och drick en fläkt av höstens vindar,
se med mig mot bleka, blåa skyn!
Kom och stå med mig vid hagens grindar,
när de vilda gässen flyga över byn!
Pirkko12 februari 2009
Min dotter har skrivit några dikter till mig som jag fick lov att skriva här:
Musikens själ
Musikens själ kommer svävande i en ängelns skepnad.
Den är av de främsta utomvärldsliga gudomliga gåvor
Till oss vanliga dödliga för att göra vår situation dräglig.
I musiken kan man enkelt ta del av den kosmiska mystiken,
Som även för ateister kan ge en känsla av upphöjdhet.
Den svävande musiken, som är en framstående gudomlig gåva
Även för ateister, kommer i en mystisk ängelns skepnad
Att göra tillvaron mer drägligt för oss vanliga dödliga.
Den själen ger en känsla utav kosmisk upphöjdhet.
Den dödande känslan utav en mystisk ateists skepnad
Ger en svävande tillvaro för en upphöjd ängels själ.
Den längtar tillbaka till den gudomliga kosmiska musiken
Som gör att dess situation känns mindre odräglig här.
Av Anita Hentilä
Pirkko12 februari 2009
Stillhet
Stillheten tålmodigt bidar sin tid,
Väntar utan minsta besvär
På att individen slutligen skall
Värdera högre dess tidlösa sfär.
Tid har stillheten gott om.
Dynamiken i dess behagliga själ
Göms i dess fridfulla, smäktande
Tonfall, som svävar i atmosfären
Med hjälp av musikens väna allierande,
Insiktsfulla vetskap om alltet.
Stilla tiger högspänningen alltmer,
Tystnar när stillheten greppar tag
För att vagga oss in i säkerhet
Som städse är närvarande från denna dag.
Av Anita Hentilä
Gnurf12 februari 2009
Vilken fantastiskt kreativ dotter du har Pirkko!! :D
Pirkko12 februari 2009
Tack !!
stardessi12 februari 2009
Ja,det var väldigt bra dikter!! (Y)
stardessi
Gnurf13 februari 2009
Ytterligare en skapelse av Dan the Man...Tobaksjättarna månde jubla.......:D
En morgondröm
(Fritt efter vem som hälst)
Jag sov och jag drömde om tobakens land,
där en gudom planterat med givmild hand
cigarillos som växte som morötters like
i matjord av snus i ett pipoljerike.
Där vart, fram på kvällen i en rökig ängd,
monopoltobaksdjävulen hängd och sprängd,
där ock under jättetobaksträn
vi andades luft som var stark och frän
och av Kuba-Habana-D'Espagnola var mängd
Men jag vaknade upp. Vi skaldar jag mer?
Min dag mot förgängelsen fort stupar ner.
Min pipa har slocknat, förtorkat mitt snus,
min sista cigarr blivit aska och grus.
Med glansiga ögon och värkande tänder
jag sitter och vrider matt mina händer.
Vad fröjd är med kaffe? Vad glädje med mat,
när tobak är sällsynt som satan - kamrat,
kom med mig och lägg dig som jag i ide
tills fram emot nästa månad vi skride!
MalinJ13 februari 2009
Jag minns en dikt jag läste i allas veckotidning en gång för längesedan på insändarsidan. Vet inte om den är av känt ursprung eller det var någon som skrivit den själv. Kan någon slutet så fyll gärna i för jag tror jag saknar 1 rad och början på näst sista.
Att skiljas är att mötas i minnets gyllene vrå
där sorg och glädje stöpas och vi varann förstå
(Till skillnad?) från den som glömmer allt futtigt tomt och grått
...............................................
Gnurf13 februari 2009
Å så någonting så vackert och smärtsamt...av don Pablo Neruda...:D:
I natt blir allt jag skriver tungt av sorg
Jag kan till exempel skriva: "Natten är stjärnklar
Och i fjärran skälver himlakropparna med blått ljus."
Nattens vind drar över himlen, sjungande.
I natt blir allt jag skriver tungt av sorg.
Jag älskade henne, och ibland älskade hon också mig.
Nätter som denna höll jag henne i mina armar.
Jag kysste henne oupphörligt under en ändlös himmel.
Hon älskade mig, och ibland älskade jag också henne.
Hur kunde man låta bli att älska hennes stora stjärneögon
I natt blir allt jag skriver tungt av sorg.
Tanken att hon är borta. Känslan att ha förlorat henne.
Ljudet av ändlös natt, mer ändlös utan henne.
Och orden faller i mitt hjärta som dagg på ängen.
Vad spelar det för roll att min kärlek misslyckades.
Natten är full av stjärnor och hon är inte hos mig.
Det är allt. I fjärran sjunger någon. I fjärran.
Mitt hjärta vägrar godta att hon är borta.
Som för att närma mig henne söker jag henne med blicken.
Med hjärtat söker jag henne och hon är inte hos mig.
Samma natt är det som bleker samma träd.
Men vi, vi från den tiden, är inte längre desamma.
Jag älskar henne inte längre, det är sant, men vad jag älskade henne.
Min röst sökte vindens styrka för att nå hennes öra.
För en annan. Snart för en annan. Som nyss för mina kyssar.
Rösten, den ljusa kroppen. Hennes bottenlösa ögon.
Jag älskar henne inte längre, det är sant, men kanske älskar jag henne.
Så kort är kärleken, så lång är glömskan.
Eftersom jag nätter som denna höll henne i mina armar,
Vägrar mitt hjärta godta att hon är borta.
Även om detta vore den sista smärta hon skänker mig
Och dessa de sista ord jag skriver till henne.
Gnurf14 februari 2009
Edith Södergran, huldran från vårt östra broderland:
Sommar i bergen
Enkel är bergens sommar;
ängen blommar,
den gamla gården ler
och bäckens dunkla brus talar om funnen lycka.
zudette14 februari 2009
En kortis som säger allt...... o lite till!
Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.
Du bara inte stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen.
Eva Kilpi
Gnurf15 februari 2009
Karin Boye, ur diktsamlingen "Härdarna", en mycket känd dikt...
I rörelse
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
essim15 februari 2009
”Man vill bli älskad
i brist därpå beundrad
i brist därpå fruktad
i brist därpå avskydd och föraktad.
Man vill inge någon slags känsla
själen ryser i tomrummet
och vill kontakt till vad pris som helst.”
Ur ”dr Glas” av
Hjalmar Söderberg
essim15 februari 2009
Man lever kort och är död rätt länge.
Ändå måste man ha levat rätt länge för
att fatta hur kort livet är.
Varje dag är en dyrbarhet.
Lev i nuet!
Sök glädjen!
Glädjen är livets vinst.
Ja, den är själens vingar.
Skjut inte upp livet!!
Okänd författare
essim15 februari 2009
Att skratta är att riskera att verka löjlig.
Att gråta är att riskera att verka sentimental.
Att sträcka ut handen mot en annan människa
är att riskera att bli involverad.
Att uttrycka sina känslor är att riskera att
visa upp sitt rätta jag.
Att lägga fram sina ideal, sina drömmar inför
en publik är att riskera att förlora dem.
Att älska är att riskerar att inte bli älskad
tillbaka.
Att leva är att riskera att dö.
Att hoppas är att riskera att bli förtvivlad.
Att försöka är att riskera att misslyckas.
***************
Men risker måste tas, för den största risken
man kan ta i livet är att inte ta några risker
alls.
En människa som inte riskerar någonting, gör
ingenting, har ingenting och är ingenting.
Hon kanske undviker lidande och sorg, men
hon kan inte lära, känna, förändras, växa,
älska, leva…
Kedjad av sina säkerhetsföreskrifter blir hon
en slav, hon har förverkat sin frihet.
Bara en människa som tar risker är fri.
Okänd författare
essim15 februari 2009
”Var barmhärtig Herre
Visa en särskild omsorg med de människor som är
så logiska,
praktiska,
realistiska
att de förargas när någon kan tro
att det finns en blå liten häst”
Helder Camara
Gnurf15 februari 2009
aniper56: De första två mycket tänkvärda och sanna, Helder Camara gav mig ett gott skratt. Den människotypen har man ju stött på med jämna mellanrum....:D
essim15 februari 2009
Det finns många som retar sig på de som ser blåa hästar...:D
irko15 februari 2009
Jag kör en gotländsk dikt av Gustaf Larsson
Tro
Har däu tro sum jär stark
fallar haugmod pa knei,
singar sanglausar fäugel,
glångar torreste trei.
Har däu tro sum jär stark
vaksar gröide pa stain,
braidar kalreis'n rosar
pa dein akkarain.
Har däu tro sum jär stark
kummar tveivel pa skam.
Da glädes marki
där däu gar fram.
Gustaf Larsson
irko15 februari 2009
Och här fritt översatt till svenska av mig själv.:D
Tro
Har du tro som är stark,
då faller högmod på knä
då sjunger sånglös fågel
då blommar det torraste träd.
Har du tro som är stark,
då växer grödan på sten
då breder kalmarken ut rosor
på din åkerren.
Har du tro som är stark,
då skäms tvivlet
då gläds marken
där du går fram.
Finns det någon som är intresserade av poesi här på Matklubben? Dela med dig av din favoritkvädare eller varför inte av dina egna alster....:D
Dan Andersson är min absoluta favorit, har läst allt av honom och detta är en av mina DA-favoriter, både hoppfull och melankolisk precis som honom själv:
Gässen flytta
När de gamla såren heta tära,
när din kind är vätt av ensamhetens gråt,
när att leva är att stenar bära
och din sång är sorg som vilsna tranors låt,
gå och drick en fläkt av höstens vindar,
se med mig mot bleka, blåa skyn!
Kom och stå med mig vid hagens grindar,
när de vilda gässen flyga över byn!
Min dotter har skrivit några dikter till mig som jag fick lov att skriva här:
Musikens själ
Musikens själ kommer svävande i en ängelns skepnad.
Den är av de främsta utomvärldsliga gudomliga gåvor
Till oss vanliga dödliga för att göra vår situation dräglig.
I musiken kan man enkelt ta del av den kosmiska mystiken,
Som även för ateister kan ge en känsla av upphöjdhet.
Den svävande musiken, som är en framstående gudomlig gåva
Även för ateister, kommer i en mystisk ängelns skepnad
Att göra tillvaron mer drägligt för oss vanliga dödliga.
Den själen ger en känsla utav kosmisk upphöjdhet.
Den dödande känslan utav en mystisk ateists skepnad
Ger en svävande tillvaro för en upphöjd ängels själ.
Den längtar tillbaka till den gudomliga kosmiska musiken
Som gör att dess situation känns mindre odräglig här.
Av Anita Hentilä
Stillhet
Stillheten tålmodigt bidar sin tid,
Väntar utan minsta besvär
På att individen slutligen skall
Värdera högre dess tidlösa sfär.
Tid har stillheten gott om.
Dynamiken i dess behagliga själ
Göms i dess fridfulla, smäktande
Tonfall, som svävar i atmosfären
Med hjälp av musikens väna allierande,
Insiktsfulla vetskap om alltet.
Stilla tiger högspänningen alltmer,
Tystnar när stillheten greppar tag
För att vagga oss in i säkerhet
Som städse är närvarande från denna dag.
Av Anita Hentilä
Vilken fantastiskt kreativ dotter du har Pirkko!! :D
Tack !!
Ja,det var väldigt bra dikter!! (Y)
stardessi
Ytterligare en skapelse av Dan the Man...Tobaksjättarna månde jubla.......:D
En morgondröm
(Fritt efter vem som hälst)
Jag sov och jag drömde om tobakens land,
där en gudom planterat med givmild hand
cigarillos som växte som morötters like
i matjord av snus i ett pipoljerike.
Där vart, fram på kvällen i en rökig ängd,
monopoltobaksdjävulen hängd och sprängd,
där ock under jättetobaksträn
vi andades luft som var stark och frän
och av Kuba-Habana-D'Espagnola var mängd
Men jag vaknade upp. Vi skaldar jag mer?
Min dag mot förgängelsen fort stupar ner.
Min pipa har slocknat, förtorkat mitt snus,
min sista cigarr blivit aska och grus.
Med glansiga ögon och värkande tänder
jag sitter och vrider matt mina händer.
Vad fröjd är med kaffe? Vad glädje med mat,
när tobak är sällsynt som satan - kamrat,
kom med mig och lägg dig som jag i ide
tills fram emot nästa månad vi skride!
Jag minns en dikt jag läste i allas veckotidning en gång för längesedan på insändarsidan. Vet inte om den är av känt ursprung eller det var någon som skrivit den själv. Kan någon slutet så fyll gärna i för jag tror jag saknar 1 rad och början på näst sista.
Att skiljas är att mötas i minnets gyllene vrå
där sorg och glädje stöpas och vi varann förstå
(Till skillnad?) från den som glömmer allt futtigt tomt och grått
...............................................
Å så någonting så vackert och smärtsamt...av don Pablo Neruda...:D:
I natt blir allt jag skriver tungt av sorg
Jag kan till exempel skriva: "Natten är stjärnklar
Och i fjärran skälver himlakropparna med blått ljus."
Nattens vind drar över himlen, sjungande.
I natt blir allt jag skriver tungt av sorg.
Jag älskade henne, och ibland älskade hon också mig.
Nätter som denna höll jag henne i mina armar.
Jag kysste henne oupphörligt under en ändlös himmel.
Hon älskade mig, och ibland älskade jag också henne.
Hur kunde man låta bli att älska hennes stora stjärneögon
I natt blir allt jag skriver tungt av sorg.
Tanken att hon är borta. Känslan att ha förlorat henne.
Ljudet av ändlös natt, mer ändlös utan henne.
Och orden faller i mitt hjärta som dagg på ängen.
Vad spelar det för roll att min kärlek misslyckades.
Natten är full av stjärnor och hon är inte hos mig.
Det är allt. I fjärran sjunger någon. I fjärran.
Mitt hjärta vägrar godta att hon är borta.
Som för att närma mig henne söker jag henne med blicken.
Med hjärtat söker jag henne och hon är inte hos mig.
Samma natt är det som bleker samma träd.
Men vi, vi från den tiden, är inte längre desamma.
Jag älskar henne inte längre, det är sant, men vad jag älskade henne.
Min röst sökte vindens styrka för att nå hennes öra.
För en annan. Snart för en annan. Som nyss för mina kyssar.
Rösten, den ljusa kroppen. Hennes bottenlösa ögon.
Jag älskar henne inte längre, det är sant, men kanske älskar jag henne.
Så kort är kärleken, så lång är glömskan.
Eftersom jag nätter som denna höll henne i mina armar,
Vägrar mitt hjärta godta att hon är borta.
Även om detta vore den sista smärta hon skänker mig
Och dessa de sista ord jag skriver till henne.
Edith Södergran, huldran från vårt östra broderland:
Sommar i bergen
Enkel är bergens sommar;
ängen blommar,
den gamla gården ler
och bäckens dunkla brus talar om funnen lycka.
En kortis som säger allt...... o lite till!
Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.
Du bara inte stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen.
Eva Kilpi
Karin Boye, ur diktsamlingen "Härdarna", en mycket känd dikt...
I rörelse
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
”Man vill bli älskad
i brist därpå beundrad
i brist därpå fruktad
i brist därpå avskydd och föraktad.
Man vill inge någon slags känsla
själen ryser i tomrummet
och vill kontakt till vad pris som helst.”
Ur ”dr Glas” av
Hjalmar Söderberg
Man lever kort och är död rätt länge.
Ändå måste man ha levat rätt länge för
att fatta hur kort livet är.
Varje dag är en dyrbarhet.
Lev i nuet!
Sök glädjen!
Glädjen är livets vinst.
Ja, den är själens vingar.
Skjut inte upp livet!!
Okänd författare
Att skratta är att riskera att verka löjlig.
Att gråta är att riskera att verka sentimental.
Att sträcka ut handen mot en annan människa
är att riskera att bli involverad.
Att uttrycka sina känslor är att riskera att
visa upp sitt rätta jag.
Att lägga fram sina ideal, sina drömmar inför
en publik är att riskera att förlora dem.
Att älska är att riskerar att inte bli älskad
tillbaka.
Att leva är att riskera att dö.
Att hoppas är att riskera att bli förtvivlad.
Att försöka är att riskera att misslyckas.
***************
Men risker måste tas, för den största risken
man kan ta i livet är att inte ta några risker
alls.
En människa som inte riskerar någonting, gör
ingenting, har ingenting och är ingenting.
Hon kanske undviker lidande och sorg, men
hon kan inte lära, känna, förändras, växa,
älska, leva…
Kedjad av sina säkerhetsföreskrifter blir hon
en slav, hon har förverkat sin frihet.
Bara en människa som tar risker är fri.
Okänd författare
”Var barmhärtig Herre
Visa en särskild omsorg med de människor som är
så logiska,
praktiska,
realistiska
att de förargas när någon kan tro
att det finns en blå liten häst”
Helder Camara
aniper56: De första två mycket tänkvärda och sanna, Helder Camara gav mig ett gott skratt. Den människotypen har man ju stött på med jämna mellanrum....:D
Det finns många som retar sig på de som ser blåa hästar...:D
Jag kör en gotländsk dikt av Gustaf Larsson
Tro
Har däu tro sum jär stark
fallar haugmod pa knei,
singar sanglausar fäugel,
glångar torreste trei.
Har däu tro sum jär stark
vaksar gröide pa stain,
braidar kalreis'n rosar
pa dein akkarain.
Har däu tro sum jär stark
kummar tveivel pa skam.
Da glädes marki
där däu gar fram.
Gustaf Larsson
Och här fritt översatt till svenska av mig själv.:D
Tro
Har du tro som är stark,
då faller högmod på knä
då sjunger sånglös fågel
då blommar det torraste träd.
Har du tro som är stark,
då växer grödan på sten
då breder kalmarken ut rosor
på din åkerren.
Har du tro som är stark,
då skäms tvivlet
då gläds marken
där du går fram.