oj det var en djup fråga. :o
Jag kan nog säga att mitt matlagande har utvecklats ett steg bakåt o ett o ett halvt framåt - eller var det tvärtom??? :(
Detta har att göra med att jag blev singel morsa.
Har sen 2000 när andra barnet föddes blivit en barnmatslagare.

Mål med mat o bak - är väl att prova nya saker, bli säkrare på det jag är duktig på.... Framför allt att laga mat - och mera. Inte mera mat, men oftare ....

Jag återkommer nog med andra tankar här. Men detta är en början. *L*

Helt klart har mitt intresse utvecklats mycket frammåt:)

Av olika anledningar:
1) Träffade min man för 9 år sedan och han älskar all mat!
2) Började provlaga nya recept och göra veckomatsedel för 4 år sedan
3) För att jag fått barn och vill ge henne (snart dem) en bra matuppfostran!

Mål- Sund varierad kost där hela familjen lär sig äta nya saker!
Att ständigt prova nya saker:p

Hjälp! Vilken svår fråga..

Jag har alltid varit intresserad av matlagning, som mina föräldrar och morföräldrar.
Alltid tittat på mat på teve, läst om mat, jobbat med mat och samlar på kokböcker och vill lära mig allt som finns om olika inriktningar/dieter osv..
Så på det sättet utvecklas man ju.

Hur min matlagning utvecklas vet jag inte.
;)

Jag lagar samma mat till mig och barnen,
vill ge dem en bra matkultur.
Skulle aldrig bara ställa fram korv o kassler för att det är enkelt.
Det hör till att smaka på sushi, oliver, oxilé, bönor och gå på restaurang oxå.

Jag känner väldigt starkt i matfrågor och barn,
och mitt mål för mig själv är att göra mer och mer från grunden.
Och försöka hitta bort från "creme fraiche - träsket",
all mat smakar bra med ett lager grädde eller fraiche (nästan)

Väldigt svår men intressant fråga!
Ber oxå att få återkomma

svarade inte på vart mitt matintresse kommer ifrån...
Jag har alltid lärt mig av min mamma o alla i min närhet. På ngt sätt har jag alltid varit intresserad av matlagning. Tror också att det har att göra med att min mamma tillät mig att göra mkt experiment (läs skita ner) i köket.
Började väl rätt mkt med bakning av olika slag, var med i den lokala musikkåren o från typ 12 års ålder så var vi tvungna att producera en massa kakor till lotterier. Det var väl då jag blev på allvar engagerad i själva produktionen....

Började extrajobba på ett konditori när jag var 15. Lärde mig allt om smörgåstårtor o goda mackor då.... En massa tips....

Arbetat på lunchrestaurang. På studentkrog. m.m.
Nuförtiden är matlagning en del terapi för mig, jag blir liksom inte lycklig om jag inte får laga ordentlig mat och mycket.... Åtminstone en gång i veckan:..... *L*

Mitt matintresse har jag nog fått av min mamma.
Jag har fått stöka i hennes kök redan som liten.
Det var inte ett rent kök efter mina första negerbollar.

Jag kommer ihåg när jag gjorde mina första bullar som min bror väntade på att få smaka.
När han tog första tuggan visste han inte vart han skulle ta vägen. Bullarna var så hårda att tänderna nästan ramlade av. :D

Efter tiden blev bullarna hyvsade och maten också. Vad är det man säger, övning ger färdighet.
Idag är jag lite nojjig att jag lagar helst inte något helt nytt när jag ska ha gäster. Helst ska jag ha provat det innan så jag inte står där med ett misslyckande.

Intresset för mat är stort. Älskar kokböcker och är en riktig receptsamlare. Varför tror ni jag är här. Detta är himmelriket för mig att surfa runt bland alla dessa recept på samma ställe.(Y)

Jag har inte alltid tyckt att det har vart roligt att laga mat. Jag började med detta när jag var i tonåren för jag har fått hjälpa till hemma med sånt och det är jag glad för idag. Sen fick jag själv barn och jag ville ge dem rejäl hemlagad mat. Tyckte inte att det blev kul förrän kanske för 5 år sedan el ngt sånt. Tidigare har det mer vart ett måste. Men idag lagar jag gärna mat, provar nya recept osv så det kanske är ngt som har "mognat" fram...inte vet jag

Jag fick mitt matlagnings intresse tidigt, då jag inte tyckte resturangerna tillagade maten som jag själv ville att den skulle smaka. Jag har alltid gillat att pröva olika recept sedan jag var ung och fick min första lägenhet. Som arbetslös 35 åring ville jag lära mig att baka så jag gick in på ett konditori och frågade om jag fick praktisera där för att jag ville lära mig att baka, jag var där i 6 månader. Idag så tillagar jag såser och marinader till olika resturanger på min fritid, samt att jag bakar tårtor för efter önskemål.

Mitt mål idag är att kunna utvecklas så att man lär sig att lägga upp maten på ett snyggt sätt som Tv kockarna gör eller att hitta en utbildning om hur man gör det. Samtidigt så vill jag få mer inspiration. Sedan så måste jag lära mig att göra barnmat snart att inte för glömma.
Mvh
Höfta mera
Anders

Säkert fått det med modersmjölken - mamma hade charkuteri och lagade alla syltor, leverpastejer, korvar etc. till affären själv.
Vi barn fick självklart vara med, speciellt vid högtider när det skulle korvas, skinkor skulle saltas osv. Själv genomgick jag rest.skolan, kockade lumpen i flottan och gjorde några år på "fin-krogarna" i Gbg innan det blev andra yrkesinriktningar.
Matlagningen har jag dock behållit som min stora passion.

/BÅ :p

Såfort jag kunde stå på en stol har jag stått och hängt med näsan över mammas alla grytor o kastruller har alltid älskat att laga mat... min syster däremot avskyr det.. så det ligger inte i generna:p
utvecklas gör man nog hela tiden med allt nytt man lagar och nya kryddor ingredienser etc.. sen åker vi kanske mer utomlands numera och det är ju också ett sätt att utvecklas på ta del av andra länders mar även om jag inte varit ute en massa så har man väl varit på ett par platser iaf... mat är viktigt.. inte bara för att överleva.. utan mat hade ju inte matklubben och alla dessa underbara medlemmar funnits.... :D

Jag har inte fått matlagningen i generna. Hemma var det bara husmanskost, enligt pappa så var det ingen riktig mat om det inte var potatis till maten. Vad jag kan komma ihåg så var jag aldrig med och lagade mat när jag var liten, senare kunde jag själv ställa mig och koka makaroner eller risgrynsgröt efter skolan. Däremot har jag alltid varit intresserad av att samla recept och lånade farmors gamla tidningar och klippte ut recept. När jag sedan flyttade hemifrån så började jag laga mat och baka och det höll i sig tills barnen blev större och man fick börja skjutsa till aktiviteter då blev det bara snabbmat förutom på helgerna då det kunde bli lite annat. Jag älskar att göra långkok och när jag ändå ställer mig och gör köttbullar så blir det 1-2 kg att slänga i frysen.

Jag är en sån som alltid har följt recept slaviskt. Skulle någon lägga en korg med råvaror framför mig så skulle jag ha haft väldigt svårt att komma på något eget att göra av den så Kockduellen får klara sig utan mig. Jag försöker bli bättre på att inte slaviskt följa recept utan smaka, testa och byta ut, men blir det "misslyckat" någon gång så tröttnar jag och så får det vara ett tag.

Mitt matintresse kom nog till mig ganska tidigt, har jag för mig. Jag var enda tösen i barnaskaran och mamma jobbade heltid. Så då lagade jag ofta maten till oss alla. Kanske jag var ca 12 år då när jag började. Men jag minns att jag alltid hjälpte mamma när hon gjorde korv och liknande till jul. Jag flyttade hemifrån tidigt och lagade alltid "riktig" mat till mig fast jag var ung och bodde själv. Började som 18-åring på restaurant och sen har det fortsatt. Jag tycker att jag utvecklas hela tiden. Fast ibland så stagnerar det. Man känner att man borde nog hoppa på ett nytt jobb för att kunna utvecklas lite till. Nu är jag kommunanställd sen många år tillbaka och lagar mat till förskolebarn. Men börjar känna för nåt annat, kanske lite äldre klientel. Men man får många tips från matklubben.

Jag tror att den första maträtten jag lagade själv var spagetti med köttfärssås.
Då var jag 12-13 år tror jag. Det var inte vanligt att äta pasta i den formen på den tiden. Men det blev uppskattat av mina föräldorar så då sträckte man på sig lite.
Idén till detta var att jag gock i så kallade skolköket där vi fick lära oss om mat och att laga mat.
Jag var rätt så mycket sjuk när jag var barn så jag var med min mamma mycket när hon lagade mat och vad det nu kunde vara, därifrån har jag lärt mig mycket om just mat och matlagning. och intresset sitter i .
Jag måste också säga att min mamma var en konstnär när det handlade om mat, hon kunde trolla fram de underbaraste rätter man kunde önska sig.

Intresset att laga mat och baka kom tidigt. Medvetenheten när det gäller råvaror kom senare. Jag tyckte redan som barn att det var roligt att få vara med mamma i köket. För mig är matlagning också ett sätt att umgås, att laga maten tillsammans med gästerna är trevligt.:)

Jag minns att min pappa och jag skulle laga mat när mamma låg på sjukhus och vi skulle göra sås. Jag hade sett hur mamma gjorde. Vi kom överens om att det måste vara potatismjöl i. DET var det INTE;-)
Men jag upptäckte att det var riktigt roligt med mat så jag började stå för matlagningen lite då och då i tidiga tonåren. Jag kunde vara den som lagade middagen även när vi hade gäster.

Utvecklats och ändrat smak ii allra högsta grad de senaste åren. Framförallt äter vi, min man och jag, mycket nyttigare nu och tycker det är godare och fräschare.

Mitt mål är att bli ännu bättre och hitta massor av nya goda spännande rätter.
Åhhh, vad det kul med mat!!