Jag skulle så gärna vilja dela med mig av glädjen i att laga mat till mina barn. tyvärr har jag sällan ork eller tålamod med detta. Min stund på dagen är när jag lagar mat och då vill jag helst göra det själv. Sonen visar både intresse och talang och det skulle jag ju vilja uppmuntra. När både dottern och sonen vill hjälpa till samtidigt kommer de snabbt i luven på varandra och jag blir bara irriterad och arg. Ibland fungerar det förstås bra och vi har en trevlig stund tillsammans men oftast vill jag helst att de gör något annat, tyvärr. Är det nån som har något fiffigt tips på hur matlagning med barn kan gå till. De är 4 och 5,5.

Ett tips skulle kunna vara att DU bestämmer att barnen får en bestämd dag var i veckan, t.ex den ene får onsdag, den andre torsdag) att vara med och hjälpa till i köket. De andra dagarna är dina och det kan barnen säkert acceptera. Dels kan du kanske planera lättgjorda middagar de dagarna, dels kanske barnen väntar på sin egen matlagningsdag på ett trevligare sätt, eller hur jag ska förklara. Men det är viktigt att du ser till att de respekterar varandras dagar. Är det A´s matlagningsdag så får B vackert göra något annat.
Bara en idé här och nu...

Tyvärr har jag ingen universallösning på detta problem , som jag delar med dig. MEN jag har försökt med "var tredje gång". (Jag har tre barn.) Det fungerar periodvis.
Cilla.

Hej hej, vet ni jag har haft såna ambitioner - det jag lyckats få barnen att göra är typ att hacka gurka o sånt till tacos.
Nu är dom större (9 och 12) och har periodvis lust att vara med i köket, ibland har dom lagat mat helt själva - typ makaroner och köttbullar...
Jag tvingar dom aldrig. Bjuder in dom liksom, sen brukar dom tröttna efter en stund, så var det även när dom var små....

Kan också tillägga att mitt matintresse har nog redan smittat av sig på ungarna, det är dom som frågar - Vad blir det till mat? och jag frågar vad dom vill ha? Dom kan ha roliga önskemål och jag tillmötesgår så långt möjligt. Delaktighet i det tror jag betyder mycket.
Fy vad jag lät präktig - menade inte så - det slutar ju alltid med att jag lagar maten, men det är lite roligare när ungarna är med på tåget o gillar menyn, om ni förstår.

Va glada ni kan vara som har barn som är intresserade. Har två döttrar på 12 och 14 år utan något som helst intresse...men vet att jag själv var sån så det finns väl hopp:)

Jobbade som IT-nisse på en skola här i stan för nåt år sen. Rektorn fick reda på att jag dessutom är utbildad kock så jag fick "extraknäcka" som hemkunskapslärare också vid några tillfällen. Kan bara tala om att det är fullkomligt underbart att ha barnen med i köket! Uppfriskande för "en gammal gubbe" som jag... (Y) Ungarna älskade det och jag fick lite nya perspektiv.

Använd då mitt lilla "knep" som jag använde till ungarna på skolan: Säg åt dem att "det är JAG som är chef och som tilldelar arbetsuppgifter", sen funkar det fint och alla blir glada. Man ska bara se till att reglerna är glasklara. Barn fixar inte inkonsekventa budskap.

Jag både tror och hoppas att mitt matintresse smittar av sig på dem. Hamburgaren idag var sonens förslag. Jag kanske inte ska göra sån stor grej av det.

:D jag tror faktiskt att barn som växer upp i ett hem där man gillar att laga mat, inte kan undgå att bli "smittade"!.
Men jag minns en gång när Albin (då typ 7 år) kom hem o sa att han fått äta hos kompisen Emil : .... Och vet du mamma - hon gjorde RIKTIGA köttbullar!!!!...:p

- hmmm ridå för mig o mamma Scan...
Lycka till!

Hehe. Mamma Scan är ingen riktig mamma, vet du.

Mamma Scans "köttbullar" duger som bäst till grismat.

Fy för mamma scan(N)
Men trots att jag tycker om att laga mat och mina barn är uppväxta på hemlagade goda så tycker de att Mamma scan nog är det bästa:D

Mina barn var med mig jättemycket i köket och lagade mat när de var små men trots det så tror jag de har glömt det mesta de lärde sig då, nu när de är tonåringar.

Om du vill dela med dig av att glädjen att laga mat så kan du kanske göra det någon gång ibland när du har tid och ork.
De flesta barn älskar att diska. Medan du lagar mat så kan någon diska lite skålar och muggar medans ni har lite trevligt småprat under tiden.

Jag tycker det är kanon att du vill lära dina barn om mat redan när de är små.
Då lär de sig var maten kommer ifrån och vad man kan göra med olika ingredienser.
Om de själva har ett finger med i tillagningen vet de också vad som finns i den och kan inte säga att det är "Äckeligt" (som min brorson uttrycker det) utan att smaka först.

Dessutom blir de mer hälsosamma och självständiga som vuxna om de kan laga sin egen mat.
Många av de jag känner äter hämtmat och frysta färdigrätter 28dagar i månaden... Snacka om begränsat liv....

Lycka till!
.

Ja du, håller med mannen här att Köpta köttbullar kommer aldrig in i mitt hem, har nu för tiden piffat till dem med att fylla dem med philadelfiaost!! Finns recept i min bok. Är själv utbildad på kockskolan även om jag inte jobbar med det nu för tiden så la nog min mamma grunden till mitt intresse, hon hade alltid dörren öppen för oss alla 4, den som ville fick hjälpa till och bäst var det vid bakningen, då man visste att man fick SLICKA bunken!!!!!!!!! hi hi hi
Som någon sa här; om de hjälper till så smakar det godare också. Mycket viktigt. Tycker det att ha var sin dag kan verka vettigt så att de inte kivas.
Lycka till

Men det stämmer absolut inte hemma hos oss. Vi älskar att laga mat både maken och jag. Köpeköttbullar är tex tabu här hemma. Vi provar nya recept och lagar från grunden men ändå är barnen helt enkelt inte intresserade.....

Det samma gäller även hos oss. Jag älskar att laga mat och med det är våra barn uppväxta. Mina barn är helt ointresserade av det nu när de är 14 och 16 och det händer även att Mamma scan finns i vår kyl.:o
Vi jobbar heltid och tonårskillar som växer äter gärna tre lagade mål per dag. Den tidsekvationen går inte ihop för mig, att laga all mat från grunden alla veckans mål, tyvärr.

Själv avskyr jag Mamma scan, jag kan inte äta det, jag har fått min dos av vissa hel- o halvfabrikat för resten av mitt liv för jag äter skolmat (då jag arbetar i förskolan) på jobbet varje dag. Det är med sådan mat våra barn växer upp.(N)

Det är inte så att bara för att vi lagar mat tilsammans med dem när de är små så blir de automatiskt intresserade av matlagning, för alla är vi olika. Man ger dem förutsättningarna om man låter dem delta. Men man behöver inte heller förgås av dåligt samvete om man inte orkar ha dem med så mycket som man egentligen skulle önska.
Man frigör sig i tonåren och ifrågasätter även maten och matlagning. Någonstans därinne finns det nog hos dem och kanske så småningom väcks intresset till liv.

Dubbelpostat :)

Jag växte upp med min pappa och han lät alltid mig och min syster vara med och hjälpa till i köket. när vi ville. Det gjorde inget om det blev lite stökigt. Mina kompisar fick oftast inte göra det för sin mammor som mest verkade tycka att det var jobbigt med barnen i köket.

Jag har tre nu vuxna barn, mellanpojken som var minst intresserad att vara med i köket var den som blev kock!:o
Det har gått bra med "hjälpen" här i huset, de har faktiskt inte bråkat särskilt mycket. Jag var ju hemmamamma, så jag hade ju naturligtvis mer tid. Det där med att turas om, funkade för det mesta.
Om du orkar, så fortsätt försök att ha dem med, man gör ju något tillsammans även om det blir lite kaos ibland.

Den första gången när min äldste son (då ca 10år) skulle steka plättar gick jag upp, tyckte att han skulle få sköta sig själv. Brandvarnaren börjar tjuta, jag nerför trappan, möter ett osmoln och en pojke som säger lugnt :"Mamma du får nog byta batterier i brandvarnaren" :D Han hade glömt fläkten och haft för hög värme på plattan + spillt lite här och där. Det fick bli en genomgång med visnig hur der skulle vara. Mycket måste ha gått in, han är bra på både matlagning och bakning idag, när han ids förstås.:D:D
(om mamma scan tycker jag inte!!(N))
Lena

Tack alla medkännande och mänskliga mammor och pappor! Det är väl också mänskligt att inte orka och att inte ha tålamod ibland. Det är väl det dåliga samvetet som gnager.
Planering kring matlagningen med barnen är nog modellen. Att turas om verkar vettigt. Det blir lite styrigt med båda samtidigt.
Jag får lära mig att stå ut med att det inte alltid blir precis som jag vill ha det.
Det kan ju faktiskt bli bättre!