Har en kille på 14 år och han har varit svår att få äta hela sitt lilla liv. Det är bara hamburgare, pizza och färdiga köttbullar som gäller. Nu får han ju inte detta alltid, men är sååååå trött på att höra att maten är alltid tråkig och äcklig:@
Har ni några tips? Vad göra?:(

Låt honom vara med vid matlagningen. Säg att ni skall göra något tillsammans.:)

Vi tycker att barnen alltid ska smaka på maten innan de säger att ngt är äckligt. Man kan ta en liten bit & smaka. i 95% av fallen har de tyckt att det varit gott.

Så nu har vi inte de bekymmren längre.
Man kan ju inte tycka om allt det gör ju inte vi heller . Sen tex om vi gör hemmalagad pizza så lägger inte vi lök på barnens halva utan bara på vår egen.Men jag står inte & lagar flera olika rätter för att det ska passa barnen, vilket jag vet att många gör.

Hoppas att det löser sig med tonåringen =)

Vi har lite samma problem med vår 13-åring, men han har att välja på att äta det som serveras eller gå hungrig. Det man kan göra är att kanske lite välja rätter med smaker som passar unga smaklökar lite bättre ibland utan att för den skull tillaga onyttig mat, till exempel om man ska tillaga rotfrukter välja rätter där sötpotatis ingår eftersom dessa har en lite sötare smak. Det var så min egen krämiga rotfruktssoppa tillkom och den till och med efterfrågas av alla 3 tonåringarna här. Ärtsoppa? Gör en grön ärtsoppa istället och tillsätt lite heta kryddor så det blir lite fart i den och den äts gladeligen...

Hade det problemet tidigare med 5 barns viljor om mat..........................fixade ett familjeråd varje helg och var och en valde en middag som då lagades. Barnen + gubben + jag = 7 dagar
Allt var frid och fröjd efter detta.

Prova det är värt ett försök.

Håller med Jas65, låt honom vara med och laga maten och kanske också bestämma vad ni ska laga (allt utom hamburgare, pizza och köttbullar).
Eller som Godare Mat säger - han får välja - äta el gå hungrig.
Tina62s lösning är också bra.
Liten orsak har man nog ändå till att vissa av barnen blir som dom blir med maten...
De flesta vill ju inte att barnen går hungriga och då får dom det de vill ha, tyvärr.

(Y) våra barn har också försökt periodvis men vi har varit "bestämda"(ärligt så har jag varit vekare men fått stöd och hjälp av min man ) med att det är ät och tig mat äter man inte det som serveras får man gå hungrig... eller laga något själv som nudlar, mexicana soppa tex... men så klart försöker man ju laga sådant som man vet att dom gillar fast med 4 barn så är det inte lätt att få i hop det .. det är alltid någon som vill protestera...men sedan jag blivit bestämdare och släppt frustrationen över att dom "måste" äta så är det mindre tjafs.. dom svälter inte i hjäl... jag tror barn försöker att ha kontrollen med det dom kan...men då gäller det som förälder att höja ribban högre och vara steget före hela tiden...men det är inte lätt...Kämpa på (Y)

:(:D
Ja det är svårt.Min son som är 10 år vill inte gärna äta kött.Då jag anser att detta inte är "så" nyttigt så har jag börjat köpa veg.biffar,korvar m.m.Detta gillar han,kan bli dyrt om man är många.Vi har "bara" en hemma nu(3 utflugna)jag har gjort egna vegabiffar .
Vi har annars oxå denna regel INGEN MAT ÄR ÄCKLIG" ÄT/SMAKA DET SOM SERVERAS.
Vår son har nu börjat vara med i köket mera,han gör gärna salladen/desserten.Han har tidigare inte varit förtjust i grönsaker heller.Detta har vi löst på detta vis,att vi skär upp morötter i stavar,tomater i "båtar" & lägger i separata skålar,då äter han nästan upp detta innan maten
serveras.
Ett annat tips är att göra som tidigare skrivare,vilket vi också gör periodvis,sätt er med kokböckerna & låt alla i familjen välja middag för 1-2 dagar.Låt sedan barnen följa med och köpa det som ska användas samt hjälpa till vid matlagningen.Min son har sett matklubbens sida och har många synpunkter på vilka recept jag ska kolla på.Jag tror att alla barn samt våra män vill vara mera aktiva i köket,det är nog vårt fel att vi inte "släpper" in dem lika lätt som döttrarna,eller vad tror ni?

(Y)
Ho ho !
Jag vill tillägga ett annat tips som en av våra döttrar döpte till "terapipizza".Baka ut pizzarbottnar till alla.Lägg upp diverse fyllningar i olika skålar & sätt på köksbänken.Sedan få alla arrangera sin egen pizza,då gnäller INGEN alla få den som DE vill .Pizzabottnar kan göras nyttiga med dinkelmjöl tex. & nyttiga fyllningar.
Kanske vi också borde prata med våra barn mera om vad som är nyttigt & vad som händer med kropp & orken när man äter dåligt eller för lite.

Jag kan ju säga att här var det jag som var den som inte ville äta när jag var i tonåren... Jag bemöttes då med Ät eller gå hungrig, vilket gjorde att jag åt.. Ungar äter i skolan så de svälter inte, o oftast är det bara ett försök att få sin favoritmat så mycket som möjligt.

ha ha ja jusst... vad jag oxå tror...(Y)

Detta är ett gissel med barn som inte äter. Själv har jag fyra barn, 3 pojkar och sist kom flickan. Jag har alltid serverat hemlagad mat och ALDRIG gjort något extra till den som inte velat ha, passar det inte så var utan har mitt resonemang varit. Min yngsta son, som i år fyller 19, har alltid varit svår med maten. Det är bättre idag men nog är han kräsen. Jag kan inte alltid hålla med om att det är vi föräldrar som är "orsak" till att vissa är dåliga på att äta eftersom jag har fyra barn, varav en inte ätit nästan något alls och alla har de haft samma förutsättningar. Jag kan helt enkelt inte svara på varför det blir så. Sen ser jag ju skillnad med mina sk plastbarn och där är det ju solklart att det serverats utifrån barnens önskemål om vad som passar eller inte. Att tycka om skinka på onsdag men inte på torsdag håller inte enligt mig. Att ena dagen gilla fläskfilé för att några dagar senare när filén är skuren i små kuber så äter man den inte. Det kallar jag ofog :@ så visst finns det vuxna som är orsak till dålig mathållning men det finns faktiskt oförklariga skäl till varför man inte äter. Men idag när barnen flyttat hemifrån saknar dom mammas mat. Det är det första dom frågar efter när dom ska komma och hälsa på. Sen så har jag funderat över om det är så i många familjer att det helt enkelt inte finns tid till att laga ordentlig sk husmanskost utan det blir lätt pizza, hamburgare, blodpudding, korv osv för att det ska gå fort och då vet ju inte barnen att det finns någon annan mat. Detta har jag också upplevt i min nya familj

Min yngsta dotter har alltid varit dålig på att äta. Förut resonerade jag alltid att jag inte skulle tvinga henne att äta, utan vänta tills hon åt av hunger.Men jag har fått tänka om. Hon kan alltså låta bli att äta tills hon blir dålig och tom. spyr. Numera är hon tvungen att äta åtminstone lite, och helst ofta också. Detta är skitjobbigt, men vad gör man? Kan ju inte låta henne svälta sig själv vid 8 års åldert!?

Vilken mat är det hon äter då? Vissa barn kan gå väldigt långt för att få sin favoritmat. Har ni varit till läkaren med henne? Det är nog att rekommendera om hon börjar me såna saker som att hon tomspyr

oj, det ltåer ju verkligen besvärligt. Kan det hjälpa att också involvera barnen i matplanering och inköp? Usch vad det lät präktigt.

Jag har en väninna vars son har autism. Han äter verkligen bara vissa bestämda saker. Nästan inget kött. Stora problem som får lösas ad hoc.
Jag menar bara liksom Lotten J att det inte alls är bara föräldrarnas fel....

Miina barn kan ibland gilla saker i skolan, men sen dissar dom det hemma. Jag försökte diskutera om det i annan tråd - det vi får i skolan...
Jag tycker att det är bra att veta hur barnet äter i skolan, ofta får jag veta det via utvecklingssamtal eller bara ändå av "fröknarna" på frita.

Är det större ätproblem - både hemma o i skolan ska man nog söka för det. Det är ju så viktigt i skolåldern att man får näring. Särskilt otäckt är det ju när flickorna (min tjej är tio år) börjar säga att nej det där är för mkt fett.... Man måste vara vaksam. Själv är jag rätt rund men aktar mig för att snacka bantning o vikt o sånt hemma.

Det är ett stort problem, när barnen inte vill äta det man lagar, utan bara speciell mat, som pizza, köttbullar o.s.v. Jag har fyra barn ( nu utflugna) och för att lösa konflikten med att man inte ville ha viss mat blev det så att varje barn fick välja något som dom önskade, (dock ej pizza,köttbullar varje gång) någon dag i veckan. Dom tröttnade snart på att bestämma olika slags maträtter varje gång, för vi krävde att det skulle finnas fisk minst en gång i veckan. Att dom sedan skulle vara med och laga maten är självklart. Skulle det inte passa att äta den maten som serverades fick dom vara utan, för att laga olika maträtter skulle jag aldrig göra. Man måste redan när dom är små lära sig att smaka på maten, det är ju rätt så svårt att förklara att man inte tycker om något om man inte har smakat. Vi har kanske varit hård mot barnen men krävt att smaka skulle dom göra innan dom uttalade sig om dom tyckte om det eller ej. Idag säger dom att dom är glada för att vi "tvingade" dom att smaka på maten, och dom är inte rädda för att prova och smaka nya rätter.

Nu har ju jag inte barn i den åldern, men en liten tanke jag fick är att vaför inte utnytja veckomatsedeln på denna sidan o alla recept som finns här....
Sätt barna vid datorn o titta igenom recept o låt dem komma med förslag om vad de vill ha för mat, vilken dag o låt de sedan vara med vid tillagningen. Blir de så delaktiga äter de nog bättre också.

Jag bara måste få berätta en sak...lyckades lura sambons äldste son, snart 16 år, som inte äter kyckling, han bara vägrar äta kyckling. Vet ni vad jag gjorde igår...jo jag skar kycklingfilén i små kuber precis som när jag gör köttgryta, och så gjorde jag en kycklinggryta istället och tillsatte coloritsoya för att färga det vita kycklingköttet lite....när han frågade vad det var sa jag att det var köttgryta och kan ni gissa.....grabben tog ytterligare en portion....så vad säger man...fix idé eller?

Tack det tycker jag var kul - terapipizza..... haha... ungar gillar ju att bestämma själva . Ska testa det nästa gång. SÅ enkelt egentligen.... :)

Jodå, vi har varit till läkare, men det svar vi får är: hon äter när hon blir hungrig. Saken är den att hon har ingen direkt favoriträtt. (utom panerad fisk och blodpudding) Det hon äter massor av ena dagen kan hon totalt dissa nästa dag, så man vet aldrig var man har henne. Men det här med att hon spyr har upphört sedan vi började tvinga henne att äta. Barnen är för övrigt delaktiga i matlagningen här hemma, men det går ju alltid att be dem hjälpa till att leta recept på god mat som de skulle vilja smaka.:D