För min del var det min mormor som väckte mitt intresse,jag växte upp hos henne och fick alltid vara med i köket,sedan så flyttade jag hemifrån och började exprimentera,senare vart det Lumpen som kock i ett bandvagns kok,sen har jag en Pappa som är grym på Kött,så där har jag väl snappat upp en del,gick sedan en kock utb i Göteborg och har jobbat lite extra på en del ställen,nu mer är jag bara hobby kock,älskar allt som har med matlagning att göra,på den vägen är det.:)
sikaal27 oktober 2010
Var jag fått kunskapen från vet jag inte riktigt. Flyttade hemifrån när jag var 17 och före det hade jag väl hjälpt till lite hemma, men inte mycket. Jag hade inte heller skolkök, jag hade verkstadsarbete i stället (teknisk linje). Jag köpte Kajsas kokbok för presentpengar och den var flitigt använd. Sedan var ju mamma bara ett telefonsamtal bort. Sås till kötbullar + löksås har jag lärt av min man, jag var värdelös på vanlig sås när vi träffades. {silly}
frucaos27 oktober 2010
Skrivet av 123Linnea den 26 okt 2010
Lite, lite, lite grand av mamma.
Lite, lite i hemkunskapen.
Flyttade hemifrån - jaa - då fick man ju lära sig. Kan ju inte leva på halvfabrikat, bara. DET hade jag i alla fall lärt mig hemifrån. - att gilla riktig mat.
Så självlärd mest.
Precis så! Fast kanske lite mer av mamma än av hemkunskapen.
hannaa9327 oktober 2010
jag lärde mig lite grann först av mamma sen tyckte jag det var kul när vi hade hemkunskap oh nu går jag hotell och restaurang på gymnasiet. :)
idea_27 oktober 2010
Mamma hade problem med händerna så man fick inte hjälpa till för det skulle gå undan. Köket var litet så man fick inte vara i vägen heller. Grannen övade på mig och syrran innan hon och hennes man fick egna barnbarn, så där snappade jag upp en hel del intressant om hur man kunde exprimentera med ingredienser och nyttja det vi plockade i deras och våran egen trädgård. Sen hade man ju hemkunskap. Vi hade en underbar berest lärarinna som gav en komentar som fastnade "lär er att följa ett recept, att känna igen hur det ska smaka och vilka smaker som passar tillsammans, sedan kan ni exprimentera". Ord att leva efter. Sen jag var 16 och syrran 14 lagade föräldrarna sällan mat hemma. Policyn blev, först hem lagar maten.
Marre7331 oktober 2010
När jag bodde hemma var det alltid serverad mat på bordet, intresset fanns inte heller riktigt då. Kommer ihåg när jag gav mig sjutton på att jag skulle laga iordning min första egna maträtt och bjuda mor och far på när dom kom hem, köttfärslimpa med ugnsgratinerad potatismos. Saken var bara att dom var försenade och maten hann bli kall....Men jag har nog lärt mig själv först genom bra kokböcker och sedan genom att expremintera fram de goda smakerna, är ett stort intresse och superkul nu när man kan lägga ut sina recept och få dem godkända här av andra med samma intresse..........
Linlock31 oktober 2010
Jag började laga mat när jag var 16 och blev vegetarian. Hade inte varit det minsta intresserad innan det men då läste jag allt jag kom över och lagade och provade och bjöd famlijen på mat. Sen började jag på restaurangskolan när jag var 19 och lärde mig laga kött också. En toppenbra erfarenhet att ha varit vegetarian även om jag började äta kött igen när jag var 24.
miia6931 oktober 2010
Absoluta grunden kom i hemkunskapen på det glada 80-talet då jag gick på högstadiet. Men finslipningen kom på det mindre glada 90-talet då jag som arbetslös hamnde i hemtjänsten... På den tiden lagades maten hemma hos pensionärerna. En hel del av fr a damerna jag hjälpte var gamla husmödrar med mkt kunskap kvar - men inget ork i armar & ben. Andra (fr a herrar...) hade vare sig kunskap eller ork så hos dem fick jag praktisera vad jag lärt mig hos de första. Sen fanns också de lite äldre kollegorna som var husmödrar vars barn var utflugna, de lärde oss "småtjejer" massor.
"Examen" blev när mina barn kom och med dem krav på välsmakande (och helst billig) mat serverad på fasta tider...
monfo31 oktober 2010
Min mamma var hemmafru när jag växte upp så man kan säga att man fostrades i köket genom att vara med och hjälpa till, sedan har jag gått matlagningskurs och så naturligtvis den hårda vägen genom misslyckanden, träning och en och annan kändis kock på tv.-)
Marksten31 oktober 2010
Älskade att baka när jag var liten men laga mat var inget för mig. Efter jag levt på falukorv och snabbmakaroner i 10 år så vände det. Började verkligen tycka om god mat. Läste recept och försökte laga god mat men misslyckanden var många.
Dom senaste 10 åren har jag älskat att laga mat och gör det varje dag. Min fru älskar det också om ni förstår vad jag menar. Följer aldrig något recept till punkt och pricka utan hittar alltid på något annat till min frus stora frustation. Ibland blir det kanon men ibland blir inte så bra men jag tror det är där man lär sig mycket.
På helgerna så älskar jag att laga krångliga recept som tar lång tid men det gör inget bara maten blir bra.
ScarlettRose1 november 2010
Mamma har lärt mig att laga mat. Hon är kock och när jag bodde hemma gjorde hon ofta AIK-rätter (Allt I Kylen) av rester, så det fanns oftast inga recept till hennes mat. Och om det fanns ett recept så stämde det ändå aldrig med det som serverades, då mamma alltid ändrade på det mesta :)
Cassiopeya14 november 2010
Skrivet av boz1965 den 26 okt 2010
Från början var det min mor som intresserade mig för matlagning och uppmuntrade mig att vara med i köket och laga mat och baka. Sedermera blev det restaurangskola och kockarbete på bl.a. lunchrestaurang med lunchcatering till företagen i stan. Numera är jag "bara" hobbykock.
(Y) Kul att gå och lära sig laga mat! =)
Cassiopeya14 november 2010
Skrivet av Misty09 den 26 okt 2010
Genom en fruktansvärt dålig ekonomi i mitten på 80-talet.
Vi hade två små barn, jag var hemma och min man jobbade. Hans inkomst täckte räkningar men inte så mycket mer. Då jag var hemma var matlagning min väg till att få det att gå runt. Allt fick göras absolut från grunden för att pengarna skulle räcka. Det var bara att lära sig genom lånade böcker och expriment. Det var så illa så jag faktiskt gick med miniräknare affären, det var bara att lägga tillbaka om veckans budget överskreds och sen ta till fantasin för att få fram mat på bordet.
Men oj vad jag har haft och har nytta av denna tid nu. Jag kan ju laga mat {highfive}
Härligt att något jobbigt, tråkigt och trist ändå kan föra något bra med sig! :)
Cassiopeya14 november 2010
Skrivet av chrisn den 26 okt 2010
:DDvilken kul länk jag har det i generna tror jag hihi min farfar var gudomlig minns en del men min pappa var gud själv startdade allt mitt intresse han var king i stan jag lovar o sen började jag men idag är sonen bäst han kan allt o jag ber om råd hahha men kul vi hjälps åt vi är kockar alla
Härligt när kunskap går i arv :D Perfekt att kunna fråga både äldre och yngre om råd när man står där villrådig i köket.
Cassiopeya14 november 2010
Härligt att se att så många har lärt sig via sina föräldrar. Är ju som om en del av kunskapen liksom smyger sig på utan att man ens är med aktivt. ;) Jag var inte alls duktig i köket förrän för ca fem år sen. Var väl helt enkelt inte intresserad innan dess. Men sen blev jag sugen på att laga god hemmagjord mat. Det fanns liksom kvar en del i huvudet hur mamma hade gjordt, men en del telefonsamtal till både mamma och pappa blev det förstås också (och blir fortfarande). Tittade runt mycket i böcker och på internet. Och så massvis med tv-tittande på matlagningprogram. Älskar sånna program (L) Så lagom avslappnade och mysigt ;) Som med allt annat så är det väl så att man lär sig när man vill lära sig!
barabbas14 november 2010
Jag har gått i husmodersskola på 60 talet .Där lärde jag mej mycket.
Och så hemma av min mamma.
MammaModesty14 november 2010
Min mamma brukar säga att jag har stått på en pall med näsan i grytorna sedan jag kunde stå.. alltså har jag min mamma att tacka för att hon lärt mig så enormt mycket.. hon lärde mig såpass mycket att jag ibland fick rätta vår hemkunskapslärare när hon gjorde fel.. haha.. det var inte så uppskattat dock.. Jag älskar att laga mat (och att äta den oxå tyvärr)
När min fibro är som värst.. kan jag ställa mig i köket o dra igång med storkok eller bakning.. det får mig att glömma smärtan.... tror det är sånt som kallas kärlek... (L)
Ramzell14 november 2010
Har lärt mig en hel del genom internet, kokböcker, matklubben samt ett intresse för att laga mat som jag tycker är gott, vilket kan vara svårt ibland med tanke på att man är så kräsen.
kekke4614 november 2010
Jag gick i en lathushållsskola på 60 talet där fick man både baka laga mat
vara i ladugården mm. Det var en nyttig skola. Sedan har man lärt mig eftersom
Var 17 år när jag flyttade till min man och det har gått bra.
Majainorr14 november 2010
Har lärt mig en del av min kära mor, men mest har jag varit sporrad av mitt stora matintresse. Testar gärna nya obeprövade recept, kokar ihop nåt av det jag har hemma. Ibland så blir det inte bra och ibland så funkar det! Och att ha sinnena öppna och pröva sånt man inte tror att man tycker om...
Men hur som helst, jag tycker det är så kul att laga mat!!
För min del var det min mormor som väckte mitt intresse,jag växte upp hos henne och fick alltid vara med i köket,sedan så flyttade jag hemifrån och började exprimentera,senare vart det Lumpen som kock i ett bandvagns kok,sen har jag en Pappa som är grym på Kött,så där har jag väl snappat upp en del,gick sedan en kock utb i Göteborg och har jobbat lite extra på en del ställen,nu mer är jag bara hobby kock,älskar allt som har med matlagning att göra,på den vägen är det.:)
Var jag fått kunskapen från vet jag inte riktigt. Flyttade hemifrån när jag var 17 och före det hade jag väl hjälpt till lite hemma, men inte mycket. Jag hade inte heller skolkök, jag hade verkstadsarbete i stället (teknisk linje). Jag köpte Kajsas kokbok för presentpengar och den var flitigt använd. Sedan var ju mamma bara ett telefonsamtal bort. Sås till kötbullar + löksås har jag lärt av min man, jag var värdelös på vanlig sås när vi träffades. {silly}
Lite, lite, lite grand av mamma.
Lite, lite i hemkunskapen.
Flyttade hemifrån - jaa - då fick man ju lära sig. Kan ju inte leva på halvfabrikat, bara. DET hade jag i alla fall lärt mig hemifrån. - att gilla riktig mat.
Så självlärd mest.
Precis så! Fast kanske lite mer av mamma än av hemkunskapen.
jag lärde mig lite grann först av mamma sen tyckte jag det var kul när vi hade hemkunskap oh nu går jag hotell och restaurang på gymnasiet. :)
Mamma hade problem med händerna så man fick inte hjälpa till för det skulle gå undan. Köket var litet så man fick inte vara i vägen heller. Grannen övade på mig och syrran innan hon och hennes man fick egna barnbarn, så där snappade jag upp en hel del intressant om hur man kunde exprimentera med ingredienser och nyttja det vi plockade i deras och våran egen trädgård. Sen hade man ju hemkunskap. Vi hade en underbar berest lärarinna som gav en komentar som fastnade "lär er att följa ett recept, att känna igen hur det ska smaka och vilka smaker som passar tillsammans, sedan kan ni exprimentera". Ord att leva efter. Sen jag var 16 och syrran 14 lagade föräldrarna sällan mat hemma. Policyn blev, först hem lagar maten.
När jag bodde hemma var det alltid serverad mat på bordet, intresset fanns inte heller riktigt då. Kommer ihåg när jag gav mig sjutton på att jag skulle laga iordning min första egna maträtt och bjuda mor och far på när dom kom hem, köttfärslimpa med ugnsgratinerad potatismos. Saken var bara att dom var försenade och maten hann bli kall....Men jag har nog lärt mig själv först genom bra kokböcker och sedan genom att expremintera fram de goda smakerna, är ett stort intresse och superkul nu när man kan lägga ut sina recept och få dem godkända här av andra med samma intresse..........
Jag började laga mat när jag var 16 och blev vegetarian. Hade inte varit det minsta intresserad innan det men då läste jag allt jag kom över och lagade och provade och bjöd famlijen på mat. Sen började jag på restaurangskolan när jag var 19 och lärde mig laga kött också. En toppenbra erfarenhet att ha varit vegetarian även om jag började äta kött igen när jag var 24.
Absoluta grunden kom i hemkunskapen på det glada 80-talet då jag gick på högstadiet. Men finslipningen kom på det mindre glada 90-talet då jag som arbetslös hamnde i hemtjänsten... På den tiden lagades maten hemma hos pensionärerna. En hel del av fr a damerna jag hjälpte var gamla husmödrar med mkt kunskap kvar - men inget ork i armar & ben. Andra (fr a herrar...) hade vare sig kunskap eller ork så hos dem fick jag praktisera vad jag lärt mig hos de första. Sen fanns också de lite äldre kollegorna som var husmödrar vars barn var utflugna, de lärde oss "småtjejer" massor.
"Examen" blev när mina barn kom och med dem krav på välsmakande (och helst billig) mat serverad på fasta tider...
Min mamma var hemmafru när jag växte upp så man kan säga att man fostrades i köket genom att vara med och hjälpa till, sedan har jag gått matlagningskurs och så naturligtvis den hårda vägen genom misslyckanden, träning och en och annan kändis kock på tv.-)
Älskade att baka när jag var liten men laga mat var inget för mig. Efter jag levt på falukorv och snabbmakaroner i 10 år så vände det. Började verkligen tycka om god mat. Läste recept och försökte laga god mat men misslyckanden var många.
Dom senaste 10 åren har jag älskat att laga mat och gör det varje dag. Min fru älskar det också om ni förstår vad jag menar. Följer aldrig något recept till punkt och pricka utan hittar alltid på något annat till min frus stora frustation. Ibland blir det kanon men ibland blir inte så bra men jag tror det är där man lär sig mycket.
På helgerna så älskar jag att laga krångliga recept som tar lång tid men det gör inget bara maten blir bra.
Mamma har lärt mig att laga mat. Hon är kock och när jag bodde hemma gjorde hon ofta AIK-rätter (Allt I Kylen) av rester, så det fanns oftast inga recept till hennes mat. Och om det fanns ett recept så stämde det ändå aldrig med det som serverades, då mamma alltid ändrade på det mesta :)
Från början var det min mor som intresserade mig för matlagning och uppmuntrade mig att vara med i köket och laga mat och baka. Sedermera blev det restaurangskola och kockarbete på bl.a. lunchrestaurang med lunchcatering till företagen i stan. Numera är jag "bara" hobbykock.
(Y) Kul att gå och lära sig laga mat! =)
Genom en fruktansvärt dålig ekonomi i mitten på 80-talet.
Vi hade två små barn, jag var hemma och min man jobbade. Hans inkomst täckte räkningar men inte så mycket mer. Då jag var hemma var matlagning min väg till att få det att gå runt. Allt fick göras absolut från grunden för att pengarna skulle räcka. Det var bara att lära sig genom lånade böcker och expriment. Det var så illa så jag faktiskt gick med miniräknare affären, det var bara att lägga tillbaka om veckans budget överskreds och sen ta till fantasin för att få fram mat på bordet.
Men oj vad jag har haft och har nytta av denna tid nu. Jag kan ju laga mat {highfive}
Härligt att något jobbigt, tråkigt och trist ändå kan föra något bra med sig! :)
:DDvilken kul länk jag har det i generna tror jag hihi min farfar var gudomlig minns en del men min pappa var gud själv startdade allt mitt intresse han var king i stan jag lovar o sen började jag men idag är sonen bäst han kan allt o jag ber om råd hahha men kul vi hjälps åt vi är kockar alla
Härligt när kunskap går i arv :D Perfekt att kunna fråga både äldre och yngre om råd när man står där villrådig i köket.
Härligt att se att så många har lärt sig via sina föräldrar. Är ju som om en del av kunskapen liksom smyger sig på utan att man ens är med aktivt. ;) Jag var inte alls duktig i köket förrän för ca fem år sen. Var väl helt enkelt inte intresserad innan dess. Men sen blev jag sugen på att laga god hemmagjord mat. Det fanns liksom kvar en del i huvudet hur mamma hade gjordt, men en del telefonsamtal till både mamma och pappa blev det förstås också (och blir fortfarande). Tittade runt mycket i böcker och på internet. Och så massvis med tv-tittande på matlagningprogram. Älskar sånna program (L) Så lagom avslappnade och mysigt ;) Som med allt annat så är det väl så att man lär sig när man vill lära sig!
Jag har gått i husmodersskola på 60 talet .Där lärde jag mej mycket.
Och så hemma av min mamma.
Min mamma brukar säga att jag har stått på en pall med näsan i grytorna sedan jag kunde stå.. alltså har jag min mamma att tacka för att hon lärt mig så enormt mycket.. hon lärde mig såpass mycket att jag ibland fick rätta vår hemkunskapslärare när hon gjorde fel.. haha.. det var inte så uppskattat dock.. Jag älskar att laga mat (och att äta den oxå tyvärr)
När min fibro är som värst.. kan jag ställa mig i köket o dra igång med storkok eller bakning.. det får mig att glömma smärtan.... tror det är sånt som kallas kärlek... (L)
Har lärt mig en hel del genom internet, kokböcker, matklubben samt ett intresse för att laga mat som jag tycker är gott, vilket kan vara svårt ibland med tanke på att man är så kräsen.
Jag gick i en lathushållsskola på 60 talet där fick man både baka laga mat
vara i ladugården mm. Det var en nyttig skola. Sedan har man lärt mig eftersom
Var 17 år när jag flyttade till min man och det har gått bra.
Har lärt mig en del av min kära mor, men mest har jag varit sporrad av mitt stora matintresse. Testar gärna nya obeprövade recept, kokar ihop nåt av det jag har hemma. Ibland så blir det inte bra och ibland så funkar det! Och att ha sinnena öppna och pröva sånt man inte tror att man tycker om...
Men hur som helst, jag tycker det är så kul att laga mat!!