Silverfiskar!!!!!!! Hua!

Inga äkta fobier här - men höjdskräck ( som jag också utmanar med jämna mellanrum) har jag.
Tycker inte om kycklingfett - klarar knappt att dela upp en grillad kyckling - det är så otroligt äckligt med det fettet. Vet inte varför det är värre än annat fett, men så är det. Föredrar för all del att använda en tuss papper när jag smörar en form också ...
Riktigt stora spindlar (i det fria) klarar jag inte helt av heller.

Kan kasta posten lång väg om det kryper fram en tvestjärt ... sommarens gissel!

Fobier vet jag inte men.............
Gillar inte hissar. Går alltid.:p
Avskyr ormar.{worship}
Tycker tandläkarbesök och sprutor är ett nödvändigt ont.{doctor}

Folk och spindelfobi. Kan inte trängas med en masa människor. Åka buss mer än typ 45 minuter eller sitta i ett rum med massa människor och jag skulle väcka uppmärksamhet om jag gick kan ge mig panikångest. Vet jag om att jag ska göra detta i förväg då ligger jag säkert med migrän den dagen. Hiss kan jag åka men helst ensam.

Spindlar kan få mig att hoppa jämfota i indiandans eller kasta av mig kläderna utan att tänka mig för det minsta innan. Överhuvudtaget insekter som rör sig snabbt och ryckigt får mig att gå i spinn.

Jag kan däremot dumdristigt klättra hur högt som helst utan minsta rädsla.

Har inga rena fobier, men har svårt för höjder, biter ihop och gör det jag måste ändå. Getingar ger mig kalla kårar, med god anledning, blivit stucken många gånger, och enligt min mor bet getingen jag fick i munnen, när jag var två, mig i tungan. Har dock kunnat sluta att mangla folk ur min väg för att fort ta mig ur ett rum med en geting i, tur det, när man jobbar med barn.... Gillar inte ormar, men så länge de är i ett terarium har jag inga problem. SPRUTOR ger mig stora skälvan, kan bara ta dom om någon distraherar mig när nålen går in, märk väl, bara sprutor, inte nålar, jag är blodgivare. Spruträdslan går tillbaka till BVC när jag var liten, en sköterska som stack fel de första fyra eller fem gångerna när hon skulle ge mig den första vaccinsprutan den dagen....{doctor}

Ormen är mycket räddare en var du är. Enda ormen som anfaller och är elak är den svarta mamban. Kan ringla iväg efter dig i 30km/h.

En huggorm är inte elak eller vill dig illa. Den blir rädd och då hugger den i självförsvar.

Hmmm... förlåt en nörd, vill igen påminna om viss skillnad mellan rädsla, överdriven rädsla, fobi och aversion... *ler*

Jag ryser om jag ser stekfläsk, kan inte äta det för jag är rädd att få brosk mellan tänderna.
Min dotter är ngt överdrivet rädd för insekter av olika slag. Jag gillar inte stora äckliga spindlar. Som jag sa innan är inte fästingar ngt jag gillar heller, det är MYCKET obehagligt. Tvestjärtar är också i kategorin varför finns dom?

Ormar är inte jag heller så förtjust i, Och att vara kladdig på händerna jag använder såna där engångshandskar om jag ska ta i nåt kladdigt. Tydligen var jag lika dan när jag var liten, min mor berättade att jag hade spretat med fingrarna om jag tagit i nåt kladd. :\ Och tack alla ni som bidrar till den här tråden med era intressanta inlägg.(L)

Jag är inte rädd att bli biten!
Spelar ingen roll om det är en huggorm eller kopparorm. Skräcken är lika stor ändå.
Fobier är som sagt var inte rationella!

Hatar spindlar, småkryp, insekter, stora folksamlingar och att ringa olika telefonsamtal till tex myndigheter, försäkringsbolag, företag osv...! Hade hissfobi förut men har tränat bort det iom att vi bor på 11:e våningen, kan bli lite svettigt att gå i trapporna {sweat} hahaha ;)

Jag är diagnostiserad med agorafobi och ormfobi. Men jag arbetar med dem och har på så sätt förbättrats oerhört mycket.
Förut så kräktes jag, grät och fick panikångest, sån panikångest att jag kunde svimma om jag blev tvingad att själv gå över ett torg fullt med folk, eller som när jag var tvungen att handla, det var också riktigt hemskt. Samma sak med ormar, där började jag dessutom blöda näsblod av ren stress av att bara titta på en bild med en orm... Kunde inte ens titta på dem på tv utan att få sjuka mardrömmar.
Men som så många sagt innan mig så går det att arbeta bort fobier. Och som Mia berättar så är det ju stor skillnad på överdriven rädsla och fobier.
Men till alla er där ute med fobier och rädslor av olika slag. Det går att arbeta och träna bort. Ge inte upp. Begränsar det dig i din vardag, så ge inte upp. Hopp finns. :)

Konstigaste fobin hade en kompis till en kompis som kräktes, grät och sen svimmade när vi råkade tappa en låda med KNAPPAR på golvet och hon var med... Knappar... :)

Jag säger bara GETINGAR, dessa vidriga intelligensbefriade odjur. Och de verkar ha en förkärlek till mig, kommer det en så verkar de kommunicera till hela släkten " här är hon, jag har hittat henne"
Jag minns en sommar, jag skulle hänga ut tvätt då kommer en geting, jag springer in och kollar vid altandörren att den är borta så jag kan gå ut och fortsätta, då kommer två till och sen flera så jag fick springa som en jojo ut och in hela tiden tills jag gjorde en fasansfull upptäckt. De satt och käkade på mina tränypor??? Gissa vem som la det långa benet före och sprang till affären för att köpa plastnypor. Hualigen.{angry-annoyed}

En fruktansvärd höjdskräck som jag inte kommer över. Bottnar väl i att jag har en ... inte fullt lika stor kanske ... rädsla för att dö och att min dotter ska dö från mig.

Sen är jag nästintill lika rädd för vatten. Hav och sjöar. Sjöar badar jag inte i överhuvudtaget. Havet kan jag väl doppa mig i om jag har stadig bottenkontakt och det får absolut inte finnas minsta antydan till alger i närheten.

Låter som jag är jätterädd för det mesta men förutom rädslan för att dö eller att min dotter ska dö ifrån mig så kan man ju utan problem leva utan både att klättra på höga höjder eller bada i hav och sjöar. Bassäng går definitivt bättre.

Jag lider verkligen med er som har stora problem med rädslor och fobi.

Samtidigt är jag tacksam och glädjer mig med er för att vissa av er kan få ett bättre liv p.g. a. terapin som ni gått igenom.

Tack, än en gång för era intressanta inlägg. (L) Hoppas ni får ett bra liv.

Har aqua-fobi men har tvingade mig iväg på kryssning 1999. Mycket stolt att det gick bra och åker numera gärna på kryssning men bara de största fartygen som finns (inte någon Finlandsbåt eller så)
Men är fortfarande fruktansvärt rädd när det ösregnar eller när jag inte vet vilket håll jag skall vrida av en vattenkran. Panik och det knyter sig i bröstet. Ångerst! Samma effekt har blåst ... och jag som bor på ett blåsigt ställe ...

Ps: På bilden ses jag komma i hamn. Bildbevis;-)

Jag har liksom Gul13 en fruktansvärd höjdskräck. Varför vet jag inte, men den har inte gått att arbeta bort, har försökt i 50 år! Jag vågar t ex inte gå ut på en balkong som är högre upp än 2:a våningen, klarar inte av att gå upp på en stege o s v.
Jag har också en skräck för havet i den meningen att om jag står på t ex en kajkant eller liknande, får jag en känsla av att jag dras ner i vattnet. Därför klarar jag inte att gå närmre kanten än ca 1 meter.
Jag vet inte om denna skräck hänger ihop med höjdskräcken.
Sitter jag i ett flygplan och tittar ut genom fönstret däremot, berör det mig inte alls, eftersom jag inte har markkontakt.
Konstigt och egendomligt! :$ :s {excruciating}

Bloooood!!!! Att för min del kalla det en fobi är väl lite magstarkt, men en stor rädsla för det har jag. {nailbiting}

Problemet är bara att till det behövs kognetiv beteendeterapi och det finns alldeles för lite av dessa terapeuther. Denna behandling är väl alldeles för ny och utbildningarna har inte hunnit med.

Jag har många fobier och grejer som jag inte gillar. Bland annat blod, mörker (ej utomhus), småkryp, frigolit, snö som knarrar under skorna m.m.

Tandläkaren är min stora skräck i livet... Jag vill väl inte direkt kalla det fobi, men jag ska ha REJÄLT ont innan jag går dit frivilligt.