..du menar att man inte kan diska och laga mat på egen hand då?

:p
vad ni är roliga!

Inte kul att laga mat åt bara en, roligare att alltid ha någon att laga med eller åt och njuta av det tillsammans :)

Ingen att krama (L)

Har erfarenhet av att vara både singel med småbarn och att vara ihop med någon som inte är barnens far. Båda lika tufft på olika sätt.
Men nackdelen att vara singel är, bortsett från det ekonomiska;
KRAMEN och frågan: ”Hur är det?”

En nackdel till är att man inte har någon som ser till att man kommer till läkare om man blir såpass sjuk att man inte kan ringa 112 själv. Ja, jag VET att jag är en olyckskorp, men det ÄR ju så, eller???

Att laga mat (till sig själv) går fetbort.

Ett par roliga timmar i köket tillsammans, exprimentera, smaka av, klaga, rosa . allt fungerar bäst tillsammans.

Alldeles riktigt. Det är väl bra att försöka hålla sig på det realistiska planet: Allt kan hända när som helst.
Vad gör jag om jag är helt själv?
Ett problem som man borde luska ut en lösning på...
Kan man bestämma tillsammans med en nära vän att man alltid hörs av en gång om dagen?
Men tänk om något händer strax efter man har pratat med varandra....
Näe, det var inget bra....
Nån som har nåt bättre förslag?

Nackdelar...
En känsla av otrygghet i ensamheten och att det är så energikrävande att alltid vara stark, iallafall om man har barn.
Gnäll och tjafs tycker jag inte hör hemma i ett förhållande men ibland är det skönt att få lasta av sig bekymmer. Ibland måste man få gnälla också och då är det gött att ha någon som lyssnar och kommenterar bättre än en vägg...
Alltså är den tysta väggen är en stor nackdel med att vara singel, tycker jag (fast ibland är den positiv också...)

Jomenvisst får man både gnälla och tjafsa tycker jag. Det hör (imho) till i ett sunt förhållande - så länge som det inte går till överdrift och man börjar vantrivas med varann. Jag tror att det är en viktig säkerhetsventil, precis som en rejäl ordfight ibland.

Mitt första samboförhållande var precis på det sättet att det gick till överdrift och till sist tålde vi knappt se varann. Så, allt med måtta. :) Sedan dess har jag alltid haft som mål att vi inte ska gå till sängs och vara sura på varann, utan det gäller att prata ut efter ett bråk så att båda förstår varför det blev som det blev.

(imho = in my humble opinion = enligt min enkla åsikt.)

I ett av mina tidigare förhållanden fick jag vara "vägg". Men det blev så mycket att tapeten börja krulla sig. Dax att stiga åt sidan då. Fanns inget lim i världen för att få det att fastna igen. Lagom var ordet....... Men ibland önskar jag att de hade en spegel att tjafsa med istället, då får de i alla fall vettiga svar....:p

"De"?:o

Att sova ensam, det saknar jag inte. Fy vad hemskt det är...

Åh... jag ser nu att jag som startade tråden skriver ur ett annat perspektiv egentligen. Som ensamstående mamma är jag aldrig ensam nämligen...
Men jag ser vad ni skriver......

Jag blir bara än mer tacksam nu efter en sån här tråd att jag har mina härliga ungar, dom är både sällskap och ger en kramar.... sen kan man bli förbenad på dom också.

Men fyll gärna på med tips o tankar om hur det är att vara singel o óm det finns nackdel eller fördel, för rättvisans skull finns en tråd för varje ju,.

De = De som behöver mer "vägg" än de flesta andra. De som brukar ha mycket att säga, är inte så mycket för att lyssna. De borde samtala med sitt inre jag istället, då De kan vara lite svåra att förstå... Därav spegeln. Ingen bör ju vara mer lämpad att förstå dem, än de själva, eller likasinnade.

Ok.
Låter inte som ett särskilt ömsesidigt respektfullt förhållande. Egotrippade energitjuvar kan man vara utan.
Nackdelen med att vara singel är att man inte får "träna sig" på att ge och ta (gillar bättre formuleringen "ge och få")

Man måst göra ALLT själv!!!!!!!!!! :@

Tack för förståelsen mrs gnag (H)

Har ett mycket bättre förhållande idag, då vi är mer likasinnade. Jag mår som en prinskorv. Intressen som mat och annat gör livet värt att fortsätta i ett parförhållande. Speciellt när jag jämför med tidigare katastrofer.

Härligt härligt(Y)
Med några få gemensamma intressen och ömsesidig respekt inför varandra väger nog upp singellivet.
Att leva med Ge och Få annars är vitsen med förhållande totalkass.

Jag har varit ensamstående med småbarn några år och är numer sambo. Jag tycker inte direkt det fanns några nackdelar med att vara singel när det inte fanns någon person jag faktiskt ville vara med. Det ekonomiska, naturligtvis, fast jag och min son var inte så bortskämda och tyckte vi levde gott på min 75% lön. Nu när jag träffat "mannen i mitt liv", vill jag självklart bo och vara med honom.
Fast jag är nog lite knäpp, det jag saknar från singellivet är ensamma kvällar och att få vara ifred(Y)