NU ni väcker jag tråden igen. Grrr.. tittar på semesterresor till sommaren o inser att om jag reser som ensam vuxen med två barn på 10 o 12 år som dom råkar vara just då - så får det ena barnet o a f betala som vuxen!
Det heter att det är så mkt barnrabatter etc, men allt utgår från att man är tvåsamma.
Jag har förut rest med min mamma , dvs barnens mormor och det har var t trevligt o hemvant.
Men.. nu...

Synd att Bohnke har övergivit ungkarlslivet för ett mer kungligt leverne...:)

Visst är det tråkigt att vara singel, men ibland är det skönt.
Jag hoppas att jag träffar min livsfrände inom en snar framtid men man får inte ha bråttom ..Jag har väntat rätt länge så en kvart till är nog inte så farligt.
Det måste klicka så där att hjärtat stannar och fjärilarna i magen sjunger sin ljuvliga melodi när jag ger mig i kast med kärleken.

Vad har du egentligen för krav på den Karl som du väljer ut till "Mamma Mia does Tunisien"!?? :)

Så mkt nackdelar det skulle vara att vara signel , så man väljer ju själv. Skulle inte kunna tänka mig ett liv som singel, fy f_n vad trist.

Vänta lite nu... det är väl inte alltid så lätt att välja att inte vara singel. Det är väl inte bara att grabba tag i första bästa...?

Nackdelar med att vara singel finns det förstås endel. Men det finns nackdelar med att vara gift med: kompromisserna; snarkandet mm mm.

Man kanske inte väljer att var singel men....många ger upp för lätt.

Var själv singel under 90 talet men träffade en kvinna av en slump. Jag var 46 och hon 49. Och det kan jag säga at det är ingen skillnad att bli dökär när man är 17 eller 46.

Så hav förtröstan......plötsligt händer det. Man lite får man ju bjuda till själv.

Det värsta att vara singel är:
maten. Ingen som säger att det smakar gott.

diskutera.

gå och lägga sig. God natt....petter Niklas

(Y)finns inga enligt mig :p

Sexet är väl den jobbigaste biten när man är ensam..Men jag såg på Outsiders ( tv3) för en tid sedan och killarna där hade löst det med specialgjorda skyltdockor som dom hade i sängen och vid matbordet....Kanske skulle kila ner till H&M och fråga om dom har en att skänka bort :):)

Knock yourself out Jimboz...(Y)

Edit:
Oj, det där var kanske länk till pornografiskt innehåll. Så jag tog bort den/Gnurf...:o

Själv har jag gått från sambo till särbo.... Till omgivningens stora förskräckelse!!! Förstår egentligen inte vad som är så hemskt med det. Alla säger att det är oekonomiskt , och visst dubbla hyror kan man ju säga att det blir.

Men attans vad skönt det kan vara ibland att få vräka ut sig själv i sängen..... Fast det förstås , jag vet ju endå att det finns någon där!!!

Förresten jimboz , jag har en gamla skyltdocka som står och skräpar i ett hörn... Ska jag skicka ner henne????

"Mitt liv som singel" haha.

fördelarna skulle väl vara att man har all den personliga tid man någonsin kan behöva (dock får man dessutom förmycket)
Man har en frihet och behövre inte oroa sig för att såra andra. Man kan åka bort utan att ha någon som oroar sig över en, göra lite precis vad man vill.

Dock är väl nackdelarna i princip alla fördelarna också.

Att gå ut varje helg för att hoppas på att något spektakulärt ska hända, det händer inte ofta, det slutar ofta i att gå runt i en liten besvikelse och längtan till nästa helg.
Man saknar alltid någon att hålla om och som bara finns där för att säga hej när man kommer hem.
Man tänder lampor för att inte bli deprimerad när man kommer igenom dörren (tur att det finns bra energisparlampor nu mer)

Från matsynpunkten, det är inte alls kul att bara laga åt sig själv, det slutar alltid med att jag tar halvfabrikat eller färdiga rätter. Anledningen till att jag är med här är för att jag är sjukt trött på skräpmaten och dom få rätterna som jag kan laga och här får man inspiration och ideer. (dock brukar jag lyckas med att misslyckas men har man lagat maten får man väl lov att äta det, men det finns många brända rester i kylen, haha)

Dock ett annat problem är att jag är en sån som alltid klarat mig ganska bra själv genom hela livet (än så länge) och är alltid mig själv så att jag aldrig har behövt tänka på vad andra tycker, folk som inte gillar mig behöver inte umgås med mig, visst har alla brister och så...
Men nu har jag träffat en tjej som jag gillar och hon verkar gilla mig men Jag minns knappt hur man blir tillsammans och blir bara så nervös och vet inte hur jag ska bete mig när jag träffar henne för jag är så orolig över vad hon tycker om mig. -Kan bli lite så när man varit ensam för länge antar jag ;)

jag hoppas att jag fick med några vettiga bra och dåliga saker.

Vad ni är kloka allesammans.
Heja!