Att skratta är att riskera att verka löjlig.
Att gråta är att riskera att verka sentimental.
Att sträcka ut handen mot en annan människa
är att riskera att bli involverad.
Att uttrycka sina känslor är att riskera att
visa upp sitt rätta jag.
Att lägga fram sina ideal, sina drömmar inför
en publik är att riskera att förlora dem.
Att älska är att riskerar att inte bli älskad
tillbaka.
Att leva är att riskera att dö.
Att hoppas är att riskera att bli förtvivlad.
Att försöka är att riskera att misslyckas.
***************
Men risker måste tas, för den största risken
man kan ta i livet är att inte ta några risker
alls.
En människa som inte riskerar någonting, gör
ingenting, har ingenting och är ingenting.
Hon kanske undviker lidande och sorg, men
hon kan inte lära, känna, förändras, växa,
älska, leva…
Kedjad av sina säkerhetsföreskrifter blir hon
en slav, hon har förverkat sin frihet.
Bara en människa som tar risker är fri.
Okänd författare
Hej min vän!
Den här gillade jag! Vacker!
Kram Inger(L)
Gnurf15 februari 2009
Till barndomen
återvänder vi aldrig.
Till barndomen
återvänder vi alltid.
:D
Gnurf16 februari 2009
"En vårvisa", av Dan Andersson. Även om Våren just nu känns lite avlägsen i vårt vintriga Norrland...:D
En Vårvisa
Kom, sol, som en gud över åker och slog,
lys hjärtan som längta till ljus!
Blås, vind, och fall rägn i den spirande skog,
väx, gräs, över viddernas grus!
Väx, spirande säd, i den mörka mull,
skjut ax och gulna till bröd!
Av hunger och jämmer all världen är full,
kom, sommar, att frälsa från nöd!
Kom, sommar, med bröd, tiofalt, om du vill,
nu blive din räddande gärd.
Dig sol, dig jord, vi bedja till,
och till plogar i stället för svärd.
Gnurf17 februari 2009
Bo Setterlind
Livet är så gränslöst kort
Låt oss ge varandra tid,
låt oss göra famnen vid.
Låt oss älska, låt oss sjunga,
inte hålla tand för tunga.
Låt oss jaga tvivlen bort,
livet är så gränslöst kort.
essim17 februari 2009
Inga dikter men bevingade ord, går det också bra? Några är mitt i prick...:D
1, Människonaturen är ofta böjd att använda förstoringsglas till att se andras fel, istället för att använda spegel till att kunna upptäcka sina egna.
2, Håll ditt ansikte i solen och du kan inte se skuggorna.
3, Den är klok som inte sörjer det han saknar, utan gläds åt det han har.
4, Låt det förflutna vara förflutet. Lämna också framtiden ifred. Lev i nuet.
5, Hjärtat får aldrig rynkor.
6, Vänlighet är kärlekens småmynt som ska användas i de dagliga utgifterna.
shalona17 februari 2009
En dikt jag skrev för ca. 15 år se'n...
E´contrario (Motsatster)
När universum sluter sig tätt, är när rätt blir fel och fel blir rätt.
När solen mister sin glöd, vi lämnar livet levande och föds som död.
Är när vintern är varm och sommar bringar snö.
Är när vi möter någon och hälsar adjö...
När universum sluter sig tätt, är när lätt blir svårt och svårt blir lätt.
När månen mister sin glans, när livets sällskapsspel är patiens.
Är när natten är ljus och dagen dystert svart.
När vi vid frukostbordet säger godnatt...
När universum sluter sig tätt är när snett blir rakt och rakt blir snett.
När stjärnorna slocknar och dör, när vi i var gemenskap hamnar utanför.
Är när regn bildar ebb, när torka bildar flod.
Är när vattnet i haven flyter tjockare än blod...
shalona17 februari 2009
Denna skrev jag för 10 år sedan när min morfar gick bort efter sviterna av rökning... :'(
”Cigarett”
Han dog inatt, så snälla ge mig tröst. Jag behöver dig...
Vill känna din mjuka beröring mot mina läppar.
Andas in din trygga doft, känna dig mellan mina darrande fingrar.
Jag behöver dig, precis som han behövde dig...han som dog inatt.
I ett enda djupt andetag fyller du mig, fyller ut de tomrum som saknaden efter honom lämnat.
Jag känner dig mot mina läppar och jag blundar.
Jag kan inte sluta nu, så jag gör det...
Jag kysser min faders mördare...och jag njuter...
shalona17 februari 2009
Dagens sista... (ca. 3 år gammal dikt)
?
Räknas de dagar som går då du inte lever...räknas de tankar som flyr dig utan ett spår...
Räknas de människor du möter, de som inte ser dig...räknas den kärlek som lämnar ett blödande sår...
Räknas den gåva du fick men som du sedan miste...räknas ett ord som du tänkte och se´n aldrig sa...
Räknas en synd...om man ångrar, om man inte visste...räknas din bild av dig själv, hon som du aldrig var...
Räknas den lycka vi önskar men aldrig har nuddat...räknas den längtan vi känner till nå´t vi ej vet...
Räknas de minnen vi burit, men tiden har suddat...räknas den kärlek som svalnat, som en gång var het...?
Pirkko17 februari 2009
shalona - dem var fina dikter.
shalona17 februari 2009
Tack så jättemycket Pirko...nu blev jag glader :D kramen!
Gnurf18 februari 2009
Dagens dikt blir en enkel haiku av Tomas Tranströmer:
Omkring tiggarn från Luossa satt allt folket i en ring,
och vid lägerelden hörde de hans sång.
Och om bettlare och vägmän och om underbara ting,
och om sin längtan sjöng han hela natten lång:
"Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången,
det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.
Hören - något går och viskar, går och lockar mig och beder:
Kom till oss, ty denna jorden den är icke riket ditt!
Jag har lyssnat till de stillsamma böljeslag mot strand,
om de vildaste havens vila har jag drömt.
Och i anden har jag ilat mot de formlösa land,
där det käraste vi kände skall bli glömt.
Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar bleka,
ur bekymrens födselvånda steg vårt första jämmerljud.
Slängdes vi på berg och slätter för att tumla om och leka,
och vi lekte älg och lejon, fjäril, tiggare och gud.
Satt jag tyst vid hennes sida, hon, vars hjärta var som mitt,
redde hon med mjuka händer ömt vårt bo,
hörde jag mitt hjärta ropa, det du äger är ej ditt,
och jag fördes bort av anden att få ro.
Det jag älskar, det är bortom och fördolt i dunkelt fjärran,
och min rätta väg är hög och underbar.
Och jag lockas mitt i larmet till att bedja inför Herran:
'Tag all jorden bort, jag äga vill vad ingen, ingen har!'
Följ mig, broder, bortom bergen, med de stilla svala floder,
där allt havet somnar långsamt inom bergomkransad bädd.
Någonstädes bortom himlen är mitt hem, har jag min moder,
mitt i guldomstänkta dimmor i en rosenmantel klädd.
Må de svarta salta vatten svalka kinder feberröda,
må vi vara mil från livet innan morgonen är full!
Ej av denna världen var jag och oändlig vedermöda
led jag för min oro, otro, och min heta kärleks skull.
Vid en snäckbesållad havsstrand står en port av rosor tunga,
där i vila multna vraken och de trötta män få ro.
Aldrig hörda höga sånger likt fiolers ekon sjunga
under valv där evigt unga barn av saligheten bo."
Gnurf24 april 2009
Välkommen, o vår!
"Välkommen, o vår med din lovsång av ljus
och solvärmda vind kring den ensammes hus.
En urgammal spådom du skriver som ny
med skälvande skrift i den eviga sky"
(Y)
Pirkko24 april 2009
Den var bra!
Var den av Dan Andersson?
boz196524 april 2009
En snabbt hoprafsad haiku:
Tidig Skånsk vår.
Knoppar slår ut i värmen.
Iskylan borta.
Dildo24 april 2009
Denna heter "En bondes säd", och skrevs av mej någon gång under vintertid i år.
du svävar fjäderlätt emot
och jag tappar nästan all sans
dina rörelser påminner mej
om svansens vackra dans
våra kroppar möts
där vi omsluts som bagarsmet
här står jag nu med dej
dej alla prinsar inatt gick bet
även om kvällen blev lång
och dina ögon är trötta
är dina läppar hungriga
och de vill bli mötta
en dagslända du är
och tid får ej gå förlorad
mitt blod förblir oadligt och rött
jag kommer aldrig bli kung korad
mina fingrar vandrar på korståg
mot ditt landskaps säkra mål
mentalt vattnar du min tanke
som en stileben med frukt i skål
i natt sjunger de för oss
syndiga toner som bara vi hör
men det existerar bara nu
imorrn hör du åter hovets kör
Dildo24 april 2009
shalona skriver mycket vackert och tänkvärt.
Gnurf24 april 2009
Jo...Dan Andersson...(L)
Skrivet av Pirkko den 24 apr 2009
Den var bra!
Var den av Dan Andersson?
GingerSpice24 april 2009
Different drums and different drummers
If I do not want what you want, please try not to tell me that my want is wrong.
Or if I believe other than you, at least pause before you correct my view.
Or if my emotion is less than yours, or more, given the same circumstances, try not to ask me to feel more strongly or weakly.
Or yet if I act, or fail to act, in the manner of your design for your action, let me be.
I do not, for the moment at least, ask you to understand me. That will come only when you are willing to give up changing me into a copy of you.
I may, be your spouse, your parent, your offspring, your friend or your colleague. If you will allow me any of my own wants, or emotions, or beliefs, or actions, then you open yourself, so that some day these ways of mine might not seem so wrong, and might finally appear to you as right, for me.
To put up with me is the first step to understanding me. Not that you embrace my ways as right for you, but that you are no longer irritated or dissapointed with me for my seeming waywardness. And in understanding me you might come to price my differences from you, and, far from seeking to change me, preserve and even nurture those differences.
PLEASE UNDERSTAND ME, - David Keirsey, Marilyn Bates
GingerSpice24 april 2009
Denna dikt fick jag av en vän till mej...
Someone Else´s Eyes
If I were looking through your eyes
I wonder what I´d see.
Would I see your good and your bad?
Would I taste the sweet and the sad?
And would I understand you better
If I could see what you see?
If you were looking through my eyes
I wonder how you´d feel.
Would you ever be afraid,
And hide behind the walls that I´ve made?
And would you understand me better
If you could see the things I see?
´Cause there´s magic in the moment
When someone understands somebody else.
Let´s sit right down and talk about it,
Wearing no disguise.
`Cause everything looks different
Sharing someone else´s eyes.
If we could look out on this world together,
Feel it turn,
Seeing it your way and mine.
It only takes a little time.
Maybe we´d understand it better
Sharing someone else´s eyes.
Att skratta är att riskera att verka löjlig.
Att gråta är att riskera att verka sentimental.
Att sträcka ut handen mot en annan människa
är att riskera att bli involverad.
Att uttrycka sina känslor är att riskera att
visa upp sitt rätta jag.
Att lägga fram sina ideal, sina drömmar inför
en publik är att riskera att förlora dem.
Att älska är att riskerar att inte bli älskad
tillbaka.
Att leva är att riskera att dö.
Att hoppas är att riskera att bli förtvivlad.
Att försöka är att riskera att misslyckas.
***************
Men risker måste tas, för den största risken
man kan ta i livet är att inte ta några risker
alls.
En människa som inte riskerar någonting, gör
ingenting, har ingenting och är ingenting.
Hon kanske undviker lidande och sorg, men
hon kan inte lära, känna, förändras, växa,
älska, leva…
Kedjad av sina säkerhetsföreskrifter blir hon
en slav, hon har förverkat sin frihet.
Bara en människa som tar risker är fri.
Okänd författare
Hej min vän!
Den här gillade jag! Vacker!
Kram Inger(L)
Till barndomen
återvänder vi aldrig.
Till barndomen
återvänder vi alltid.
:D
"En vårvisa", av Dan Andersson. Även om Våren just nu känns lite avlägsen i vårt vintriga Norrland...:D
En Vårvisa
Kom, sol, som en gud över åker och slog,
lys hjärtan som längta till ljus!
Blås, vind, och fall rägn i den spirande skog,
väx, gräs, över viddernas grus!
Väx, spirande säd, i den mörka mull,
skjut ax och gulna till bröd!
Av hunger och jämmer all världen är full,
kom, sommar, att frälsa från nöd!
Kom, sommar, med bröd, tiofalt, om du vill,
nu blive din räddande gärd.
Dig sol, dig jord, vi bedja till,
och till plogar i stället för svärd.
Bo Setterlind
Livet är så gränslöst kort
Låt oss ge varandra tid,
låt oss göra famnen vid.
Låt oss älska, låt oss sjunga,
inte hålla tand för tunga.
Låt oss skratta, låt oss leka,
låt oss sorgerna beveka.
Låt oss jaga tvivlen bort,
livet är så gränslöst kort.
Inga dikter men bevingade ord, går det också bra? Några är mitt i prick...:D
1, Människonaturen är ofta böjd att använda förstoringsglas till att se andras fel, istället för att använda spegel till att kunna upptäcka sina egna.
2, Håll ditt ansikte i solen och du kan inte se skuggorna.
3, Den är klok som inte sörjer det han saknar, utan gläds åt det han har.
4, Låt det förflutna vara förflutet. Lämna också framtiden ifred. Lev i nuet.
5, Hjärtat får aldrig rynkor.
6, Vänlighet är kärlekens småmynt som ska användas i de dagliga utgifterna.
En dikt jag skrev för ca. 15 år se'n...
E´contrario (Motsatster)
När universum sluter sig tätt, är när rätt blir fel och fel blir rätt.
När solen mister sin glöd, vi lämnar livet levande och föds som död.
Är när vintern är varm och sommar bringar snö.
Är när vi möter någon och hälsar adjö...
När universum sluter sig tätt, är när lätt blir svårt och svårt blir lätt.
När månen mister sin glans, när livets sällskapsspel är patiens.
Är när natten är ljus och dagen dystert svart.
När vi vid frukostbordet säger godnatt...
När universum sluter sig tätt är när snett blir rakt och rakt blir snett.
När stjärnorna slocknar och dör, när vi i var gemenskap hamnar utanför.
Är när regn bildar ebb, när torka bildar flod.
Är när vattnet i haven flyter tjockare än blod...
Denna skrev jag för 10 år sedan när min morfar gick bort efter sviterna av rökning... :'(
”Cigarett”
Han dog inatt, så snälla ge mig tröst. Jag behöver dig...
Vill känna din mjuka beröring mot mina läppar.
Andas in din trygga doft, känna dig mellan mina darrande fingrar.
Jag behöver dig, precis som han behövde dig...han som dog inatt.
I ett enda djupt andetag fyller du mig, fyller ut de tomrum som saknaden efter honom lämnat.
Jag känner dig mot mina läppar och jag blundar.
Jag kan inte sluta nu, så jag gör det...
Jag kysser min faders mördare...och jag njuter...
Dagens sista... (ca. 3 år gammal dikt)
?
Räknas de dagar som går då du inte lever...räknas de tankar som flyr dig utan ett spår...
Räknas de människor du möter, de som inte ser dig...räknas den kärlek som lämnar ett blödande sår...
Räknas den gåva du fick men som du sedan miste...räknas ett ord som du tänkte och se´n aldrig sa...
Räknas en synd...om man ångrar, om man inte visste...räknas din bild av dig själv, hon som du aldrig var...
Räknas den lycka vi önskar men aldrig har nuddat...räknas den längtan vi känner till nå´t vi ej vet...
Räknas de minnen vi burit, men tiden har suddat...räknas den kärlek som svalnat, som en gång var het...?
shalona - dem var fina dikter.
Tack så jättemycket Pirko...nu blev jag glader :D kramen!
Dagens dikt blir en enkel haiku av Tomas Tranströmer:
I markens djup
glider min själ
tyst som en komet.
http://www.dn.se/kultur-noje/en-mastare-finner-nya-ord-1.252201
Dan Anderssons kanske allra mest välkända;
Omkring tiggarn från Luossa
Omkring tiggarn från Luossa satt allt folket i en ring,
och vid lägerelden hörde de hans sång.
Och om bettlare och vägmän och om underbara ting,
och om sin längtan sjöng han hela natten lång:
"Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången,
det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.
Hören - något går och viskar, går och lockar mig och beder:
Kom till oss, ty denna jorden den är icke riket ditt!
Jag har lyssnat till de stillsamma böljeslag mot strand,
om de vildaste havens vila har jag drömt.
Och i anden har jag ilat mot de formlösa land,
där det käraste vi kände skall bli glömt.
Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar bleka,
ur bekymrens födselvånda steg vårt första jämmerljud.
Slängdes vi på berg och slätter för att tumla om och leka,
och vi lekte älg och lejon, fjäril, tiggare och gud.
Satt jag tyst vid hennes sida, hon, vars hjärta var som mitt,
redde hon med mjuka händer ömt vårt bo,
hörde jag mitt hjärta ropa, det du äger är ej ditt,
och jag fördes bort av anden att få ro.
Det jag älskar, det är bortom och fördolt i dunkelt fjärran,
och min rätta väg är hög och underbar.
Och jag lockas mitt i larmet till att bedja inför Herran:
'Tag all jorden bort, jag äga vill vad ingen, ingen har!'
Följ mig, broder, bortom bergen, med de stilla svala floder,
där allt havet somnar långsamt inom bergomkransad bädd.
Någonstädes bortom himlen är mitt hem, har jag min moder,
mitt i guldomstänkta dimmor i en rosenmantel klädd.
Må de svarta salta vatten svalka kinder feberröda,
må vi vara mil från livet innan morgonen är full!
Ej av denna världen var jag och oändlig vedermöda
led jag för min oro, otro, och min heta kärleks skull.
Vid en snäckbesållad havsstrand står en port av rosor tunga,
där i vila multna vraken och de trötta män få ro.
Aldrig hörda höga sånger likt fiolers ekon sjunga
under valv där evigt unga barn av saligheten bo."
Välkommen, o vår!
"Välkommen, o vår med din lovsång av ljus
och solvärmda vind kring den ensammes hus.
En urgammal spådom du skriver som ny
med skälvande skrift i den eviga sky"
(Y)
Den var bra!
Var den av Dan Andersson?
En snabbt hoprafsad haiku:
Tidig Skånsk vår.
Knoppar slår ut i värmen.
Iskylan borta.
Denna heter "En bondes säd", och skrevs av mej någon gång under vintertid i år.
du svävar fjäderlätt emot
och jag tappar nästan all sans
dina rörelser påminner mej
om svansens vackra dans
våra kroppar möts
där vi omsluts som bagarsmet
här står jag nu med dej
dej alla prinsar inatt gick bet
även om kvällen blev lång
och dina ögon är trötta
är dina läppar hungriga
och de vill bli mötta
en dagslända du är
och tid får ej gå förlorad
mitt blod förblir oadligt och rött
jag kommer aldrig bli kung korad
mina fingrar vandrar på korståg
mot ditt landskaps säkra mål
mentalt vattnar du min tanke
som en stileben med frukt i skål
i natt sjunger de för oss
syndiga toner som bara vi hör
men det existerar bara nu
imorrn hör du åter hovets kör
shalona skriver mycket vackert och tänkvärt.
Jo...Dan Andersson...(L)
Den var bra!
Var den av Dan Andersson?
Different drums and different drummers
If I do not want what you want, please try not to tell me that my want is wrong.
Or if I believe other than you, at least pause before you correct my view.
Or if my emotion is less than yours, or more, given the same circumstances, try not to ask me to feel more strongly or weakly.
Or yet if I act, or fail to act, in the manner of your design for your action, let me be.
I do not, for the moment at least, ask you to understand me. That will come only when you are willing to give up changing me into a copy of you.
I may, be your spouse, your parent, your offspring, your friend or your colleague. If you will allow me any of my own wants, or emotions, or beliefs, or actions, then you open yourself, so that some day these ways of mine might not seem so wrong, and might finally appear to you as right, for me.
To put up with me is the first step to understanding me. Not that you embrace my ways as right for you, but that you are no longer irritated or dissapointed with me for my seeming waywardness. And in understanding me you might come to price my differences from you, and, far from seeking to change me, preserve and even nurture those differences.
PLEASE UNDERSTAND ME, - David Keirsey, Marilyn Bates
Denna dikt fick jag av en vän till mej...
Someone Else´s Eyes
If I were looking through your eyes
I wonder what I´d see.
Would I see your good and your bad?
Would I taste the sweet and the sad?
And would I understand you better
If I could see what you see?
If you were looking through my eyes
I wonder how you´d feel.
Would you ever be afraid,
And hide behind the walls that I´ve made?
And would you understand me better
If you could see the things I see?
´Cause there´s magic in the moment
When someone understands somebody else.
Let´s sit right down and talk about it,
Wearing no disguise.
`Cause everything looks different
Sharing someone else´s eyes.
If we could look out on this world together,
Feel it turn,
Seeing it your way and mine.
It only takes a little time.
Maybe we´d understand it better
Sharing someone else´s eyes.