har ett stort problem! ska laga kålpudding till middag och i receptet står det att jag ska ha 500 g vitkål. MEN... jag äger ingen våg... Hur mycket vitkål ska det va???

Omöjligt att säga. Det beror på så många olika faktorer, hur finskuren kålen är, hur packad (eller fluffig) den är. Det är svårt att säga exakt. Men väg kålhuvudet i affären och räkna med att c:a 15%, viktmässigt går bort i spill. D.v.s. rotstock, ofräscha blad etc. Tar du då ett kålhuvud på 600-650 gram bör du kunna fixa receptet med marginal. Eller så kan du ta ett stort kålhuvud och använda så mycket kål i kålpuddingen som du tycker verkar rimligt och sen laga kålsoppa på det som blir över och frysa in.

ja det beror på mycket... glömde ju kolla vikten i affären.. jag får höfta lite! Man får väl skaffa en våg till nästa gång.

Det är det som är det fina i kråksången med matlagning att det inte är en (och nu känner jag min gamla kökschef flåsa mig i nacken redo att strypa mig) exakt vetenskap. Man tar de mängder (inom rimliga gränser) man själv tycker verkar vara bra och blir gott, man måste inte slaviskt följa recept (och DÄR kom strypsnaran).

Min gamla kökschef på ett av de ställen jag har jobbat på håller INTE ALLS med om det jag nyss sa om att följa recept... :DD

det är oftast min sambo som kagar meten här hemma... Han ser det lite som en lag att det aldrig ska smaka likadant varje gång. Tycker att det är kul faktiskt!
Så jag håller med dig och inte din gamla kökschef ;)

Matlagning är kemi och konst i skön förening. Tillåt mig citera Wener Vögeli, sid 23 i boken Werners grunder; "Det viktigaste i det schweiziska köket är en våg [ ... ]. Konditorer brukar bli bra kockar för de är noggranna.

Det finns en mycket spridd romantik runt kockyrket och matlagning i allmänhet, att riktiga kockar lagar mat på känn."

Jag vill gå ett steg längre och hävda att alla som envisas med att laga mat på en höft på krog är slarviga latoxar som bryr sig mer om lönen än gästen.

Skaffa en våg!

(Y) håller med dig en riktig kock kan laga mat efter recept vi andra bara försöker

Jag höftar gärna när jag lagar mat men jag skulle aldrig klara mig utan min våg. Köper alltid mycket kött tex och fryser in lagom portioner till familjen (500 g) så att det blir 3 middagar och en lunchlåda. När man bakar behöver man oxå vågen ofta för jag tycker att det blir mer och mer av att det står vikt istället för dl. Jag köpte en lite snygg rostfri våg på IKEA för några år sedan, bra och billig.

Då tycker jag att du är väldigt enkelspårig.

En duktig kock vet vad han sysslar med.

På krogen funkar det inte att stå väga alla ingredienser. Man måste ta saker på "känsla" ibland annars skulle gästen aldrig få sin mat i tid. 20 minuter från beställning till servering är ju tumregeln. Nu tycker jag inte att det känns som om du någon gång har jobbat på krog, men om du nu har det, så borde du veta detta.

Trams!

Om Du är intresserad - kanske det vore på sin plats att kolla vem jag är. Det finns ledtrådar på min sida.

Så bra, då vet du ju också vad jag pratar om. Känslan är viktigare än en våg. Det handlar inte om lättja eller om att "höfta", det handlar om att ha känsla för proportioner. Men det finns flera olika skolor på den punkten, så det kanske vi inte ska allt för djupt in på här.

Min gamla kökschef var också av den skolan att recept var till för att de skulle följas till punkt och pricka. Hans viktigaste arbetsredskap var vågen. Han saknade, enligt min mening, känsla för vad han sysslade med. Däremot var han j-igt duktig på att organisera och styra upp, det var på de meriterna han blev kökschef, inte för att han var en duktig kock.

Och Vögeli har jag den största respekt för, men han hade inte rätt om precis allt. Åsikter om precis allt kan man däremot alltid ha.

Visst. Passar det inte med avvikande åsikter så ska inte jag störa Dig. Lägger ner.

Köp en våg!

Avvikande åsikter passar visst, men man behöver inte såga folk jäms med fotknölarna det första man gör.

Våg har jag - flera stycken. Vill du låna en? :)

Håller med boz på detta.... Matlagning för mig är när man står och provsmakar, kryddar lite mer, provsmakar igen, lite mer salt, provsmakar igen.... osv osv... {messed}
Däremot vid många desserter och bakning så känns det mer nödvändigt för mig att följa recept och proportioner... 8)

Tack!

Att följa recept när det gäller bakning är en helt annan sak, som också Johan Sörberg påpekade i TV för några år sedan.

Med dårens envishet påstår jag att matlagning inte är en exakt vetenskap. Man kan ju bara undra hur många recept och kokböcker som hade funnits om hemmakockar och proffskockar aldrig vågade experimentera och alltid följde sina (sitt?) recept till punkt och pricka.

Matlagning handlar, enligt min enkla mening, om skapande och kreativitet. Vill jag följa anvisningar som säger åt mig precis in i minsta detalj hur jag ska sätta ihop de olika komponenterna kan jag lika gärna börja bygga Lego, där finns det bra och utförliga ritningar som till och med en femåring kan följa utan att ens behöva vara läskunnig. Men det är först när femåringen lägger häftet med ritningar åt sidan och sätter ihop nån egen grej som det börjar handla om skapande.

Vem som helst får hemskt gärna rätta mig om jag har fel.

Edit: Suddade lite för mycket i citatet. Shit happens... :)

Ibland följer jag ett recept till punkt och pricka och
ibland blir det på en höft och lite nalta:D.
Som en kompis mamma brukar säga om det blir lite fel.
"Så här var det här receptet idag" och ibland säger hon
"Passar alltid något recept"

Mmmm... Första gången jag lagar ett recept går jag efter receptet - naturligtvis. Sedan, när man vet på ett ungefär hur det är tänkt att smaka så kommer idéerna och uppslagen. "Kanske om jag ökar på lite med den saken eller byter den mot det andra..." osv. Och så börjar man experimentera. Ibland blir det bra eller t.o.m. så bra att man dessutom bemödar sig med att plita ner receptet så att andra (t.ex. här på MK) kan få prova på det. Ibland kan det bli total katastrof... Det känner säkert de allra flesta igen.

Men sen får jag ju iofs ge vinciqator här ovan rätt på en punkt: På en restaurang ska maten smaka lika bra oavsett vem av kockarna som lagar till den. MEN att hårdra det så pass att kalla de som inte väger ingredienserna för "latoxe" och att anklaga dem för att bry sig mer om sitt lönekuvert än om gästen är en ren förolämpning. Är han kock som han påstår så VET han också att det inte funkar att stå och väga eller mäta varenda ingrediens exakt när man har mindre än 20 minuter på sig att få ut maten till gästen från det att den har beställts. Man utvecklar en känsla för proportioner efter en tid som kock. Jag vet hur mycket en tsk salt är i min kupade handflata, jag kan ganska så bra avgöra hur mycket en deciliter är utan att behöva mäta, mm. Som sagt: Känsla, fixar man inte det ska man kanske fundera på att "bara" vara hemmakock.

Men vad som däremot är sk*tviktigt i ett restaurangkök är vad som på "kockspråk" kallas "mise en place" - ett bra upplägg med allt på sin plats för att översätta det grovt. Alla redskap och alla ingredienser färdiga och på plats så att det bara är att köra på så det ryker när det är så dags. Man ska inte stå och skiva eller hacka lök t.ex. först när den ska användas, eller strimla grönsaker eller nåt annat - allt sånt ska vara färdigt och inom räckhåll när det behövs. Men det brukar iofs vanligtvis vara köksbiträdenas eller kockelevernas arbetsuppgifter ;)

Tänker på vad min gammla hemkunskapslärarinna sa till klassen när några av grabbarna lekte för mycket med kryddskåpet i sin matlagning: "Först lär ni er att följa receptet och förstå hur det ska smaka. När ni kan det, kan ni börja exprimentera med smaksättningen, för då vet ni vad som passar".