Tänk nog är det konstigt med ungdomar, ja barn över huvud taget, att vetskapen om att det finns en ingrediens som dom inte gillar gör att dom inte ens äter. Men vet dom inte om vad som finns då minsann smakar maten jättegott. Det kan verkligen irritera mig. Ha ha jag har "gömt" bra mycket i mina maträtter som barnen inte ens vetat om och tänk, dom lever fortfarande.

Jag har lagat mat till barnbarn med purjolök. Han tycker inte om lök. Men somsagt vet han inte om det, då går det bra. En gång såg han att jag fyllde laxen med dill och purjolök men sen vid serveringstillfället hade jag plockat bort det. Men han hade redan sett att det var med från början så då kunde han inte äta. Annars älskar han lax....Vad göra då??

Det gäller att försöka dölja det man sätter i när man vet att det bara är en fix-idé från barnens sida. Jag lurade ju i sambons son kyckling och han som bara hatar kyckling. Skar bara filén i sk grytbitar och kallade det för fläskfilé istället och han tyckte det var sååå gott och hämtade mer. Alltså man blir ju så irriterad så man hittar inte orden. Ibland har jag lust att säga att han ätit kycklign flera ggr bara för att få höra hans svar, han är ju trots allt snart 16 år och inte 5 år. Det är ju så löjligt :@