skulle han kunna få ner. De fick helt enkelt nöja sig med det bränsle de fick.

Lill-Stina undrade vad hon skulle göra för pengarna för sången och den nya guldpengen mormor

gett henne för att hon varit så hjälpsam och ordentlig. Snällare barn var svårt att

finna. Men så hade ju Tomtefar också lovat henne julklappar. "NU vet jag!" tänkte Lill-stina

Jag skickar pengarna till rädda barnen, för om någon har skrämt dem så behöver de

muntras upp så dom slipper vara rädda. Sagt och gjort, Lill-Stina tog släden och svängde

ner med den till byn, där man hade anordnat en insamling till de rädda barnen.

Hon lämnade pengarna hon hade tjänat in för sången, men den nya guldpengen hon hade

fått av mormor.
Tidigt nästa morgon hörde Lill-Stina ett konstigt ljud utanför fönstret.
Hon tittade....

förvånat ut genom fönstret. Och döm om sin förvåning när hon såg en skäggig, rödklädd,

gubbe som klättrade upp för stegen som stod utanför fönstret.
Plötsligt gick en pinne sönder...

Hon insåg att det var farbror Lennart som på eget bevåg skulle rätta till Parabolantennen

"Men farbror Lennart då?", sade Lill-Stina, "Varför klättrar du på stegar med din reumatism och allt?"

vi kan fråga farbror knut om hjälp, eller så ber vi tomten när han kommer

Men farbror Lennart vill inte vänta tills tomten kommer, Lennart är en envis farbror och

klättrar upp igen. Denna gång får han med sig parabolen i fallet. KRASCH!!! låter

det och där ligger farbror Lennart och parabolen med sladdar och allt i en enda röra.

Hur ska vi nu kunna se Kalle Anka på julafton? ojade sig Lill-Sina. Farbror Lennart

som fått parbolen i huvudet och ser stjärnor och stegpinnar överallt liggande som plockepinn, kan inte

förstå vad det var som hände, nån måste sågat av stegpinnen eller var den.....ääähhhåååhh!