"Jo, du förstår Lill-Stina", sade farbror Lennart med virrig uppsyn, "Jag ÄR..." Lennart kollapsade på

stallbacken. "Röda kläder, luva, nio renar i stallet, den ena med en stor röd mule."

Tänkte Stina. "Kunde farbror Lennart vara... Nej men det kan ju inte vara möjligt!" Stina blev

fundersam, men slog bort tanken på att Lennart var tomten.
Men tanken ville inte släppa,

dessutom hade ju Påskharen smugit omkring med en Såg i tassen säkert för att sabotera

stegpinnen, den lömska Påskharen var nämligen avundsjuk på att Julen varade ända fram till Påska

Några glada påsksånger om att påsken varade till jula sjöngs minsann inte. En doldis som

påskharen kan lätt bli förgrämd och avundsjuk på en så framstående person som tomtefar.
Kanske....

var farbror Lennart ändå tomten.
Lill-Stina fick fart ut på stallbacken för att dra honom...

..åt sidan, och lägga honom på ett renskinn tills han vaknade till liv igen. Hon

MEN SNÄLLA! Låt Påskharen få vila till påsk!!!
Detta är en JULSAGA, vi kan skriva en påsksaga när det börjar dra ihop sig...

sa åt Påskharen att kila iväg vilket han gjorde och syntes sedan aldrig till mer!

i den ena strumpan.Men vet du vad, det gör ingenting för jag har inte

Öh??? Var "fortsätter" du sagan ifrån? :'(

Farbror Lennart ramlar men kommer ganska snart upp på benen igen. Jag måste fixa parabolen

Farbror Lennart vaknade när Lill-Stina ryckte honom i skägget.
-Aj aj vad gör du flicka....

Akta skägget, det gör ont. Det blir kanske inga juklappar när ja... *harkel* Tomten kommer.

Hoppsan, hoppsan där höll farbror Lennart på att göra bort sig. Lill-Stina skrattade tilll och

blir jätteglad att Lennart äntligen kan fixa parabolen så de kan se Kalle Anka på julafton.

"Jag är redan avslöjad så jag kan lika gärna fixa parabolen med min magi" Tänkte Lennart